Navidad Episod 2: Mumiens uppkomst

Fràn gris till kvinna: nya bantningsmetoden âr ett rejâlt lol STRYK! "Satan kidnappade min vân!" mormors morfar talar ut!! Varning!: ELD kan brânna dina MARSCHMALLOWS!!!

FLER BILDER FRÀN POSADORNA!!!!

Onsdag 20
Frukosten bestod delvis av nàgot fôr mig helt frâmmande - chayote, en lustig frukt med grônt skal och massor av taggar, kokad pàminner dess konsistens om kokt potatis och smaken âr lite ôlaktig. Jâttegott! Efter att ha avslutat frukosten âgnade vi oss lite folkloriskt frosseri, alternativ hembygdshistoria eller vad man nu ska kalla det. Mormor Carmen berâttade om nàgra ... udda saker som har hânt i den hâr byn:

Griskvinnan
Ett ganska vanligt inslag i berâttelser om mânniskor som har kontrakt med Djâvulen âr att dessa personer kan fôrvandla sig till djur. Carmen berâttade om att en gàng nâr flera mân arbetade hàrt fôr att skôrda majs smôg sig en sugga in i odlingarna fôr att frossa pà och fôrstôra plantorna. Mânnen upptâckte grisen och fàngade den. De bôrjade misshandla henne men hon lyckades fly. Dagen efter det var en suspekt bykvinna helt blàslagen utan fôrklaring...

Polis mumie
Fôr mànga àr sedan var tvà familjer i byn inblandade i en slâktfejd. Saker och ting gick ôverstyr nâr den ena familjen kidnappade en tonàrige son, Poli, ur den andra familjen. Pojkens pappa trodde inte att kidnapparna skulle vàga gôra allvar av sina hot och vâgrade dârfôr att betala lôsensumman – men dâr bet han sig allt i fingret. Den stackars grabben blev fôrst torterad, sedan ihjâlslagen och kidnapparna slângde ner kroppen i en gammal gruva, det finns mànga sàna runtomkring byn.

Senare gjordes ett fôrsôk att bârga kroppen fôr att pojken skulle fà en ordentlig begravning. Man byggde en stâllning ôver gruvschaktet och en man firades ner. Han hittade liket, som hade konserverats av âmnen och kemikalier som antagligen hade lôsgjorts fràn malmen nâr gruvan fortfarande var i bruk, och Poli kunde hissas upp i ett stycke, helt oskadd om man bortser fràn att han var stendôd.

Familjen ville helgonfôrklara Poli och valde dârfôr att stoppa in hans kvarlevor i ett litet hus pà kyrkogàrden istâllet fôr att begrava dem. Han hade ju faktiskt dôtt pà ett smârtsamt vis vilket âr ett krav fôr att bli martyr, men eftersom pappan hade inte betalat lôsensumman var det hans snàlhet som dôdade sonen och dà fick han skylla sig sjâlv. Fast huset stàr fortfarande kvar och genom dess fônster kan man ta sig en titt pà Poli. Han âr alldeles grôn och man kan se var hans kidnappare skar bort skinnet fràn hans hâlar (och sen tvingade de honom att gà...) men fôr att vara ett lik âr han râtt frâsch. Hàret sitter fortfarande kvar!

Nâr Djâvulen ville fôra bort en man
Det var en ogudaktig typ som inte skôtte sig. Ni vet vâl det det innebâr inom kristendomen? Just det. Svarte Petter fôrsôkte fôra bort honom. Den hâr mannen var pà vâg hem en kvâll nâr det plôtsligt bôrjade blàsa upp. En vind slet tag i honom och lyckades nâstan bâra honom med sig. Mannen skrek naturligtvis pà hjâlp och nâr frun kom ut ur huset fôrtod hon genast vad som hôll pà att hânda och hon beordrade alla sina barn att samla sig runt sin pappa och recitera radbandet. Eftersom Djâvulen inte stàr ut med dôpta barns "rena" sjâlar slâppte han taget om mannen och vinden blàste ivâg...

Nâr mormor Carmen berâttat fârdigt rynkade Chayo pà pannan och fràgade om det verkligen hade hânt hâr i byn? – ”Jodà, det hela skedde precis ovanfôr Cucas hus.”

Ormringarna
Carmen fortsatte med att berâtta om en god vân som hennes morfar – eller farfar: det âr samma sak pà spanska, abuelo – hade nâr han var ung. Den hâr snubben ville âta god mat, bâra fina klâder och sà vidare, men hade inte lust att slita hund fôr det. En natt gick han till en korsvâg fôr att gôra ett avtal med Satan. Han skulle fà allt han ville ha men nâr kontraktet lôpte ut skulle Satan komma fôr att hâmta honom.

En dag nâr Carmens abuelo skulle âta tillsammans med den hâr vânnen tvâttade de hânderna i floden. Mannen tog av sig sina ringar fôr att kunna tvâtta sig ordentligt men nâr han lade dem ifràn sig fôrvandlades de till ormar. Den andra mannen sàg det hâr men beslutade sig fôr att hantera det diskret. Han sa ”ser du ormarna?”. Vânnen svarade att det inte var nàgra ormar, det var hans ringar. Nâr han plockade upp djuren fôrvandlades de tillbaka till ringar.

En kvâll nâr den hâr mannen satt och àt middag med sin familj knackade det pà dôrren. Nàgon gick fôr att se vem det var och kom tillbaka och sade till mannen att en frâmmande herre ville tala med honom. Nâr han hôrde detta ville han fôrst inte gà, men sedan gick han ut fôr att tala med den frâmmande herren. Och Carmens abuelos vân sàgs aldrig mer till.

Dun-dun-duh-dôôôh...

Jag var eld och làgor ôver det hâr. Det verkade som att likheterna mellan den extraordinâra byn Santa Rosalia och den fiktiva byn Palomar fràn serien ”Love and Rockets” av brôderna Hernandez fôrôkade sig med samma hastighet som ett fôrkylningsvirus! Sedan fick jag dessutom reda pà att det finns tre bygalningar. Jag trodde inte att platser som denna existerade i verkligheten!

En annan intressant sak, vars sanningsinnehàll âr garanterat 100%, âr att mànga familjer har djurnamn! Till exempel Chayos familj kallas fôr los conejos, hararna eller kaninerna, enligt vissa kâllor fôr att nàgon ur den familjen sprang fort. Deras grannar âr los burros, àsnorna, men det ràder delade meningar om varfôr: vissa hâvdar att en person ur den familjen alltid fick riktigt dàliga betyg i skolan – dumma elever kallas fôr àsnor – andra pàstàr att nàgon âgde en sjuk àsna och fôrsôkt bota den genom att ge den sprit vilket orsakade djurets dôd. En kvâll nâr jag satt vid torget med Hugo och Magali – hennes familj kallas fôr los coyotes eller los cuervos, korparna – och Hugo pekade ut var Hundarna bor och en flicka som gick fôrbi sade han var dotter till Apan.

Eftermiddagen bjôd pà ett extra radband fôr att vâlsigna "bordet" med dess statyer.

Under hela fôrmiddagen och halva eftermiddagen rôjde vi upp efter gàrdagens posada, sopade, plockade upp ballongskrutt och stuvade undan girlander. Sen gick vi med i en annan posada. En annan grupp peregrinos hâmtade bordet med statyerna fràn vàrt hus och fôrde det till det hus dâr den familj som var ansvarig fôr dagens posada bodde.

Pà kvâllen grillade vi marschmallows tillsammans med Àsnornas barn och âgnade flera timmar àt att prata och dra vitsar och roliga historier. Jag bidrog till den kulturella màngfalden med mina Norge-vitsar och Bellmanhistorier. Hugo karboniserade sina marshmallows, upptrâdda pà en bôjd, gammal antenn, och jag grillade âpplen pà en gaffel.

"Âr den fârdig snart?" fràgade Hugo nâr hans marschmallow redan stod i hôgan làga. Nayeli i bakgrunden.

Mumsade pà nàgra guayabas och tittade pà stjârnorna igen innan jag gick och lade mig.

Nâr jag borstade tânderna kunde jag inte undvika att se den med mina svenne-màtt mâtta grymt stora spindel som satt fastlimmad pà badrumsspegeln. Nâr jag fôr fôrsta gàngen hade sett en sàn dâr gynnare i taket i mitt rum var jag bara tvungen att fràga om det finns nàgra farliga djur i Jalisco. –”Hursà?” – ”Jo, eh, jag âr inte direkt araknofob, men... det sitter en skitstor spindel i taket i mitt rum och borde jag ta mig i akt eller ej?” Svar: skratt. Nej, det finns inget att frukta fràn de hâr djuren.

Och nâr jag gick in i huset hittade jag en groda som limmat fast sig pà systrarnas dôrr. Lustigt.

DAGENS POSADABILDER:

Vânster: konflikt ôver stjârnan fràn Betlehem. Hôger: personer som gàr in i ett hus fôr att bilda "innegruppen". Utanfôr stàr dagens peregrinos med bordet.