MEXICO YEAR ONE - MITT SISTA INLÄGG
Jag har kommit tillbaka (kolla bara: det går att skriva å ä ö ). Faktum är att idag är det exakt ett år sedan jag åkte till lämnade Sverige.
Det har varit det viktigaste året i hela mitt liv.
Jag har blivit frågad om det inte känns tungt att ha "förlorat" ett års skolgång. - Vaddå förlora? Skillnaden mellan det jag eventuellt skulle kunna ha "förlorat" går inte ens att jämföra med det jag vunnit.
Men vad är det jag egentligen har vunnit? Jag vet inte om jag kan sätta fingret på det... Säkert kan jag säga att jag har mognat - men mognad är en relativ fråga och i alla fall Astrid tycker nog fortfarande att jag är omogen. Jag har fått en större förståelse för världen och ett vidare synsätt gentemot andra kulturer - fast nu är jag mer medveten än någonsin om hur lite jag vet om den här planeten och allt som lever på den.
Man skulle kanske kunna sammanfatta det som att jag har blivit naknare. Nej, det har inte med exponerad hud att göra, jag syftar på öppenheten och om inte friheten från, så i alla fall medvetenheten om, fördomar, vid konfrontationer med det nya och möten med det främmande.
Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva om - om vad jag har lärt mig, om hur det känns att tilltala alla som är äldre som "usted" ("Ni"), om vikten av att aldrig någonsin slänga toalettpappret i en mexikansk toalettstol - men jag tror inte att det här är rätt tid eller rätt plats. Bloggen har blivit alltför mycket av en plikt för att jag ska vilja fortsätta med den. Jag tänker inte ta bort den, den får ligga kvar i de oändliga drivorna i Internets elektroniska sopberg utifallatt jag eller någon annan vill gå tillbaka och läsa den om några år. Men nu ska jag göra något annat eller bara ta det lugnt. Rest in Mexico, indeed.
Jag vill tacka alla som har hängt med mig, alla som har kommenterat mina inlägg. Jag har alltid velat skriva och med så mycket positiv respons som jag fått blir det nog svårt att låta bli. Men, som sagt, inte mer på bloggen.
Det finns ju så mycket jag skulle vilja skriva om. Att kunna nå ut till andra med mina upplevelser skulle vara fantastiskt...
... Men kanske inte möjligt. Det jag har varit med om har varit något så komplext och djupt att det kanske bara är jag som förstår det.
I sådana fall har jag bara ett råd: gå ut i livet och finn era egna Mexicon.
Tack.
Rest in Mexico är nu avslutad.
Rest In Mexico, alias Sofia Lindh, Kummelnäs den tjugofemte augusti tvåtusensju.
25 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej Fia!
Har varit grymt kul att läsa din blogg, verkligen! och jag vill höra så mkt mer! jag kommer hem i oktober och då ska jag bannemig se till att vi slår ihop våra kloka hjärnor! :)
KRAMKRAM kusin JOhanna
Skicka en kommentar