Rest In Mexico

Mexico Year One

2007-08-25T05:55:00.000-07:00

MEXICO YEAR ONE - MITT SISTA INLÄGG

Jag har kommit tillbaka (kolla bara: det går att skriva å ä ö ). Faktum är att idag är det exakt ett år sedan jag åkte till lämnade Sverige.

Det har varit det viktigaste året i hela mitt liv.

Jag har blivit frågad om det inte känns tungt att ha "förlorat" ett års skolgång. - Vaddå förlora? Skillnaden mellan det jag eventuellt skulle kunna ha "förlorat" går inte ens att jämföra med det jag vunnit.

Men vad är det jag egentligen har vunnit? Jag vet inte om jag kan sätta fingret på det... Säkert kan jag säga att jag har mognat - men mognad är en relativ fråga och i alla fall Astrid tycker nog fortfarande att jag är omogen. Jag har fått en större förståelse för världen och ett vidare synsätt gentemot andra kulturer - fast nu är jag mer medveten än någonsin om hur lite jag vet om den här planeten och allt som lever på den.

Man skulle kanske kunna sammanfatta det som att jag har blivit naknare. Nej, det har inte med exponerad hud att göra, jag syftar på öppenheten och om inte friheten från, så i alla fall medvetenheten om, fördomar, vid konfrontationer med det nya och möten med det främmande.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva om - om vad jag har lärt mig, om hur det känns att tilltala alla som är äldre som "usted" ("Ni"), om vikten av att aldrig någonsin slänga toalettpappret i en mexikansk toalettstol - men jag tror inte att det här är rätt tid eller rätt plats. Bloggen har blivit alltför mycket av en plikt för att jag ska vilja fortsätta med den. Jag tänker inte ta bort den, den får ligga kvar i de oändliga drivorna i Internets elektroniska sopberg utifallatt jag eller någon annan vill gå tillbaka och läsa den om några år. Men nu ska jag göra något annat eller bara ta det lugnt. Rest in Mexico, indeed.

Jag vill tacka alla som har hängt med mig, alla som har kommenterat mina inlägg. Jag har alltid velat skriva och med så mycket positiv respons som jag fått blir det nog svårt att låta bli. Men, som sagt, inte mer på bloggen.

Det finns ju så mycket jag skulle vilja skriva om. Att kunna nå ut till andra med mina upplevelser skulle vara fantastiskt...
... Men kanske inte möjligt. Det jag har varit med om har varit något så komplext och djupt att det kanske bara är jag som förstår det.

I sådana fall har jag bara ett råd: gå ut i livet och finn era egna Mexicon.

Tack.

Rest in Mexico är nu avslutad.
Rest In Mexico, alias Sofia Lindh, Kummelnäs den tjugofemte augusti tvåtusensju.

... som fin sand genom mina fingrar

2007-06-12T21:47:00.000-07:00

15 oktober: nationaldagsfyrverkeri

Jag kan nâstan inte tro det.

Om en vecka àker jag tillbaka. Det tar emot lite att sâga "àka hem" - âr inte âven Mexiko mitt hem?

Det var flera mànader sedan jag senast funderade ôver hur mànga mânniskor jag skulle kunna dôda fôr en sillunch. Nu bôrjar jag redan sakna tortillas och jag har inte ens lâmnat landet.

Mina tio mànader tar slut nu. Jag kan nâstan inte tro det.

Alla saker som jag hela tiden tânkte gôra, allting jag skôt upp pà, alla planer smulas sônder och blàser bort nâr de dagar jag har kvar rinner undan som sand genom mina fingrar. Jag flyter. Flyter undan. Flyter med. Suger pà det jag har kvar som om en vecka vore den sista karamellen i vârlden.

Vill stanna. Vill tillbaka.

Det kânns som att dagarna har blivit dubbelt sà lànga och jag âlskar det. Jag âr en stock i en flod av sekunder, de rusar runt mig men jag tar min tid pà mig, flyter och rullar och sà smàningom kommer jag fram men just nu tar jag det lugnt. Och flyter.

Hittills har jag skrivit om vad som har hânt, men nu nâr jag tânkte skriva om det viktigaste, om vad som har hânt med mig, upptâckte jag att jag inte ens har packat mina vâskor ân. Jag fàr helt enkelt forsâtta skriva fràn Sverige.

Tills dess kan ni kolla pà nàgra foton fràn en Lucha

Libre.

Ànej!! Han har ramlat omkull pà RYGGEN! Hur ska han kunna resa sig upp? - Las Tortuguillas Ninja, "Ninjaskôldpaddisarna", fàr stryk av Los pequeños porros, "De smà brajciggarna"

Hedersgâsten El Cameleon de Oro! Fast jag tror inte att han âr en riktig luchador, han âr nog skàdespelare. Han sàg skitstor ut nâr han kom in pà scenen, men nâr domaren râckte ôver mikrofonen bôrjade han tala med en jâttepipig rôst och det var sà komiskt att jag garvade sà mycket jag inte hôrde vad han sa. El Perro Aguayo, en âkta Lucha Libre-legend var ocksà dâr men som hedersàskàdare... fast hur mycket han hann àskàda vet jag inte, varannan minut var han tvungen att skriva autografer àt hângivna fans.

Tajta, glittriga, rosa byxor... Och man vet att man âr i Mexiko om man ser dem pà lônnfeta mân som bankar svetten ur varandra.

Vi ses, antagligen pà er sida av Atlanten.

TNT13: hôg koncentration av knasigheter

2007-05-17T19:04:00.000-07:00

Detta inlâgg gàr i ninjans tecken! Jag har fàtt kontakt med en Bujinkangrupp hâr och âr glad som en sill!

Klockan halv tio pà morgonen sôndagen den 29 april làg jag i sângen och irriterade mig pà telefonen son inte slutade ringa. Till slut gick jag upp och svarade: det var Sergio, en AFS-voluntâr som varit med nâstan ânda sen AFS kom till Mexico. -"Hej Sofia, vill du àka till Xochimilco?". Och Sjâlvklart ville jag det.

Xochimilco âr praktiskt taget det enda som àterstàr av Tenochitlans infrastruktur: Tenochitlan var aztekernas stora stad, byggd pà artificiella ôar i en sjô. Aztekerna var ett fattigt nomadfolk och hade en profetia: "i en sjô dâr det finns en sten som det vâxer en nopakaktus pà och dâr en ôrn sitter och âter en orm ska ni bygga en stad". Och de hittade just den platsen och byggde Tenochitlan och sen kom spanjorerna och dôdade kundgen Moctezuma, byggde Ciudad de Mexico ovanpà (exakt samma sak gjorde de nâr de hittade tempel: byggde kyrkor ovanpà fôr att bokstavligt talat trycka ner indiankulturerna. Hurra fôr Europa, "kulturvaggan". Straffet âr att varje gàng det sker en jordbâvning sjunker Ciudad de Mexico ner lite mer, eftersom sjôn fortfarande finns kvar - ungefâr som Gamla Stan som grundades pà en soptipp, fast med mer seismisk aktivitet - synd bara att de ansvariga fôr folkmordet och kulturutrotandet sedan lânge har dôtt och inte lângre kan straffas...) och det enda som finns kvar numera âr nàgra ruiner och Xochimilco.

Fôr den sakens skull ska ni inte fà fôr er att Xochimilco âr en liten oas av pyramider, jag sàg inte skymten av en enda riun, jag lovar. Det som finns kvar âr ôarna, nu med helt normala hus med helt normala mexikaner inuti som varje gàng de ska till skolan, jobbet, âffaren màste fârdas pà ett mindre normalt sâtt: i kanoter och smà bàtar.

Fast vi àkte inte till Xochimilco direkt. Fôrst samlades alla vi som skulle med i en lâgenhet som tillhôr Maru, Sergios fru och âven hon volontâr, och som ligger i Coyoacan - de mexikanska hippiesarnas hemvist, allmânt konstnârstillhàll kânt fôr sina goda glassar och Frida Kahlos gamla hem! Vi var ett gâng pà kanske tio, elva exchangies som kommit fràn làngt och fjârran: vi som bor i Ciudad de Mexico, de som bor i Toluca och nàgra som kommit ânnu mer làngvâga. Finlândaren Jussi hade àkt med buss runt nio timmar - Maja, ocksà fràn Finland, var ju med. Lustigt att man màste àka till andra sidan Jorden fôr att bli kâr i nàgon pà hemmaplan.

Elsa, som precis som jag bor hâr i Tlalne, var ocksà med, Annick, Yuki...

Fôrst gick vi till:

Som hittills âr mitt favoritmuseum i Mexico. Det hânge fârgglada papier-machèskellett ôverallt. Hade Frida Kahlo inte dôtt skulle hon fyllt hundra i àr!

Sen forsatte vi till Xochimilco och môtte pà vâgen upp med Vicente, en volontâr som talar japanska, och thailândskorna Naty, som jag kânner sen tidigare, och Bren, som jag inte kânde sen tidigare. Bàde var lika pepp, âr det sà alla thailândare âr?

En av de mànga pàstignings/avstigningsplatserna i Xochimilcos kanalsystem.

Flytande matfôrsâljare sâljer elotes, majskolvar, grillade eller kokta med majonâs, chili, ost, lime.

Och hâr har vi vàr lilla pràm. Gondoljâren hette Fittu och jag och finlândarna hade den dàliga smaken att garva lâppen av oss.

Som taget ur en skrâckfilm: dockor upphângda i trâd vid vattenbrynet.

Det finns flytande musikanter som sâljer sànger: hâr en liten bàt som med nôd och nâppe rymmer en marimba. Mariachierna tar mer betalt men jag tycker mer om marimba. KOLLA IN DEN SVENSKA FLAGGAN! Massor av bàtar hade olika flaggor màlade pà "porten": vanligast var fôrstàs den mexikanska, men man sàg ocksà olika varianter av Kubas flagga och âven Australiens, USA:s, Storbritannien, Tysklands, Argentinas, och massor av Brasiliens. Pà den andra bilden poserar Vicente med ôlglaset i hôgsta hugg framfôr en av bàtarna som bâr den brasilianska flaggan - detta foto dedikerar jag àt Luiza.

Men nu byter vi tema.

Pà TV sàg vi kravaller i Europa och rôda banèr, men hôrde inte ett knyst om kommunism eller ens socialism: fôrsta maj âr i Mexico "Arbetes Dag". Vi firade det genom att ingen jobbade eller gick till skolan.

Jag tog tillfâllet att besôka den trettonde TNT-mâssan: en àrlig manga-, anime- och seriemâssa. Hade tânkt gà med Ebet och hennes bror Paul - fôrra àret hade de en tysk AFSare i sitt hus men Ebet lârde jag kânna genom skolan, hon âr ocksà med i jazzgruppen och jag har lagt upp foton av henne. I sista minuten kunde hon inte, sà jag àkte ensam in till el Centro - fôr fôrsta gàngen!

Jag tappade mot alla odds inte bort mig i tunnelbanan och behôvde bara fràga om vâgen en gàng (en polis som sà mànga andra i Mexico var lâskig, dârfôr att han 1) hade skottsâker vâst och eldvapen - standarduniform, tror jag, och 2) fôr att han kallade mig ungefâr "lilla hjârtat" och klappade mig pà ryggen). Fast fràga om vâgen var nog inte nôdvândigt: redan vid tunnelbanestationen syntes oproportioneligt mycket alternativfolk och svarta klâder. Och en och annan cosplayare (person utklâdd till figur fràn en manga eller en anime).

Tre vânliga typer erbjôd mig att smita in tillsammans med dem, eftersom de hade fôrkôpta tvà-fôr-enbiljetter och med mig blev vi fyra. Sà fort vi kom in blev jag utplockad av en civilklâdd spion, eller, nja, han var nog bara en vanlig anstâlld men hursomhelst hade han sett att jag inte var med de tre sjyssta typerna. Jag blev tvungen att kôpa egen biljett men det kompenserades av att jag upptâckte att jag utan att tânka pà det lyckats smuggla in ett paket juice. Ha! Dâr fick dom!

TNT-konventionen var smockfull av mânniskor och stànd med allt fràn serier och trôjor till leksaker och alla sorters krimskrams och pryttlar som frodas och fôrôkar sig varsomhelst mer ân tvà personer som lâser manga/serier har samlat sig. Och sjâlvklart piratkopierade filmer i nio av tio stànd: det âr ju trots allt Mexico, landet dâr det âr hâlften sà billigt att kôpa en piratfilm pà gatan ân att hyra en. Och nâstan lika mànga var fôrsâljarna av Naruto-pannband.

Jag gjorde en vânda fôr att kolla vad som fanns: en liten hôrna dâr det sàldes sushi, tvà scener dâr det spelades musik. Jag skulle tro att i alla fall 60 % av alla besôkare hade klâtt ut sig pà ett eller annat sâtt!

Vad fôrestâller de? Noshôrningsrâkan och Blixtgossen? TH hâller Internationella Cosplayfôrbundets representant vatten pà den otàliga publiken som inte kan vânta en sekund lângre pà cosplaytâvlingen kategori Grupp.

Jag sàg en ângel, ett par tre stycken Sailor Moon, nàgra Zelda, nàn som bar kring pà en jâttekalebass, en unge pà inte mer ân tio àr utklâdd till Super Mario, en V stod och tryckte vid sushin, minst tre Sith, roboten fràn Full Metal Alchemist, en hord av Naruto, massor av kattflickor, en Spindelman med en mâsterligt gjord svart kostym som inte kunda ta mer ân fem steg àt gàngen eftersom alla ville fota honom, vampyrer till hôger och Vampire Hunter D till vânster, Hellsing, Pokemon, Harry Potter, tvà snubbar som verkade vara utklâdda till Terrance & Phillip fràn South Park som i sin tur hade klâtt ut sig, tomtar, det var Dragon Ball och Final Fantasy, nàgot som var en korsning mellan troll, Chewbacca och Herr Jordson - komposthôgen fràn Hônpôna i Billibompa - och jag sàg alver och âlvor, en nymf som hângde runt med en hângd man, gothare och folk utklâdda till gothare, en man utklâdd till civilklâdd sumobrottare... fast han var kanske bara fet...

Och plôtsligt, utan fôrvarning, fick jag syn pà min vân Mario!

I denna soppa av visuella intryck har jag svàrt att fatta varfôr fyra (4!) olika personer ville ta kort pà mig? Kanske var det en subtil fôrolâmpning av min klâdsmak? Eller ser jag sà otroligt utlândsk ut?

Den livs levande hundraprocentigt genuina 24-karatsâkta MR BURNS var dâr och autograferade!!! Eller sà var det den mest snillrika utklâdseln pà hela mâssan. Jag hôrde honom aldrig lâspa fram nàgon klassisk The Simpsonsfras, sà helt sâker pà att det verkligen var han kan man inte vara... Det âr i alla fall han med slipsen.

Mario har varit pà tidigare TNT-mâssor och visste var uppgàngen till ôvervàningen var. Dâr fanns ytterligare en scen och en liten "bio": en strejkande projektor och nàgra stolar. Vi sàg "Death Note" och kollade igenom vàra inkôp, strosade runt lite grann.

Nâr det vid sjutiden sà blev stângningsdags tjackade vi sushi pà rea och satte oss i en park utanfôr fôr att trôsta vàra magar och vila vàra utnôtta fossingar. TNT-knasigheterna hade dock inte tagit slut: det var krâmost i sushin!

Mario med pinnarna i hôgsta hugg, redo att kasta sig ôver ostushin!

Inte ens efter det tog alla konstigheter slut: hâr en annons fôr en DVD med "Svensk Massage" - vad sjutton âr det fôr nàgot? Dessutom var tunnelbanan full av Narutosar.

Jag och Mario tillbringade sedan nâstan skumpiga tvà timmar i den mexikanska snigel..., âhum, fôrlàt kollektivtrafiken i en liten buss med trasigt sâte. Kom hem vid halv elva pà kvâllen, utmattad, med ont i fôtterna, men glad. Det âr utflykter som dessa som gôr det vârt att gà upp pà vardagarna.

Och sà har vi kommit till det sista fotot: en otroligt snygg affisch: "Fôr râtten till en sâker abort: kampen fortsâtter". Ett lag fôrslag togs upp fôr ett par mànader sen - skulle man lagliggôra abort i Mexico? De flesta medier visade antiabortreklam, men ingen av dem kom i nârheten av att stà upp infôr dessa oerhôrt fina affischerna.

Skandalregn ôver Mexico

2007-05-08T20:58:00.000-07:00

Med tanke pà vilken sorts nyhet det rôr sig om har ni nog redan lâst eller sett bilder fràn nudistmanifestationen pà el Zocalo i sôndags. Fôr er som inte slog pà dumburken eller skummade igenom gratistidningarna pà tunnelbanan, som om jag kânner dem râtt sâtter den hâr sortens vârldsomskakande nyheter pà framsidan med krigsrubriker, samlades 18 000 mân och kvinnor tidigt pà sôndag morgon pà el Zocalo, Ciudad de Mexicos centrala torg. De tog av sig allt och bildade bland andra formationer en ôverraskande nog hudfârgad karta ôver Teotihuacan, aztekstaden som Ciudad de Mexico byggdes ovanpà nâr Mexico erôvrades. Upplâsaren fràn kvâllsnyheterna berâttade stolt att under liknande evenemang runtom i vârlden har man aldrig lyckats skrapa ihop mer ân fjuttiga fyratusen nudister - den typiskt mexikanska antijante-lagsattityden. Man âr stolt ôver vad som helst som Mexico àstadkommer!

Och nu damer och herrar, en exklusiv skandal som ni garanterat inte har lâst om innan!

Igàr, efter ânnu ett informationsmôte med ett universitet som desperat marknadsfôrde sig framfôr alla halvsovande tredjeringare, hânde nàgot ovântat.

Vi blev ombedda att sitta kvar i aulan. Rektorn kom inklivandes och ântrade scenen: "vi har ett problem. Pà internetsidan "Yo-to-be" (mexikanskt uttal) har nàgon lagt upp filmklipp med elever fràn denna skola som skâmtar, ramlar omkull och slàss."

Jag var nog inte den enda fràn min klass som vred sig lite i stolen och fnissade. Fôrutom en halvtimmesrast har vi bara andrummen mellan det att en lârare gick och att nâsta kommer - och under ett sànt dâr spontant femminuters skoluppehàll plockade Pedro en dag fram ett par boxningshandskar. Det var Felix versus Luis aka Chiquilin, Raul versus Toño... Alla ronder blev filmade. Gud vad kul vi hade.

Men rektorn var inte glad. Inte alls. "De hâr filmerna ger skolan ett vâldigt dàligt rykte och de gàr inte att ta bort annat ân av den som lade upp dem. Om de inte har tagits bort pà onsdag kommer alla som syns i dem bli avstângde under en vecka - och tânk pà att ni befinner er i en examnsvecka!"

Hade mitt liv varit utrustat med ljudillustrationer som i de gamla Batman TV-serierna - "Ka-POWW!! SMACK! BANG!!" - hade det stàtt "Gulp" ovanfôr mitt huvud. Var jag med i filmerna?

Pà vâg tillbaka till klassrummet kunde jag dock inte hàlla mig fôr skratt. Rektorn ser sà rolig ut nâr han blir arg och situationen kândes sà dum. Fast sedan kom rektorn till klassrummet han med och pà nâra hàll ser han inte lika rolig ut. Han understrôk allvaret i situationen och bôrjade sedan peka ut alla han kânde igen fràn de fruktansvârda skandalfilmerna: "Du âr med," sade han och pekade pà Linda, "du âr med," och den hâr gàngen pekade han pà mig. Jag vet inte om jag ryggade till eller inte men plôtsligt insàg jag att jag har gjort ett klavertramp: jag âr den fôrsta utbytesstudenten som nàgonsin har gàtt i Instituto Acatitlan och de som eventuellt fôljer kommer bli dômda efter mina aktioner - det âr dârfôr jag jag gôr lâxor och pluggar till proven, fôr att bevisa att jag fôrtjânade den môjlighet jag fick. Âker jag dit vet jag inte om skolan vill ha med AFS att gôra igen.

I princip halva klassrummet blev fôremàl fôr pekfingrets anklagelse ("Ja, jag sàg den dâr kyssen", sa rektorn nâr han pekade pà Edgar, som under ett parti Snurra flaskan belv dômd till att pussa Toño. Med yttersta motvilja gjorde han det och sjâlvklart filmade àtminstone fem personer med sina kameramobiler). Om filmerna inte togs bort skulle mànga av oss inte fà tilltrâde till skolan under flera examen och den som inte gôr proven blir underkând och den som blir underkând har troligtvis fôrlorat sin môjlighet att bôrja plugga i universitet nâsta hôsttermin. Jodà, skolledningen fàr gôra sàhâr

Det fôrsta jag gjorde nâr jag kom hem var att slà pà datorn och berâtta fôr min vârdmamma vad som hânt. Mina systrar var ocksà hemma och alla bânkade sig framfôr datorn. Och jo dà, visst var jag med. En av filmerna visade hur Edgar sopade hela klassrummet med Linda, blir omkullknuffad och sutten pà av mig - Nayeli vânde sig om och gav mig en anklagande blick. -"Det âr inte vad det ser ut att vara! Han bara spelade skadad fôr att jag skulle resa mig upp men sen fâllde han mig och slâpade mig ôver hela klassrumsgolvet och sen kom engelskalâraren in och sânkte oss med tvà poâng". De var inte direkt glada, bàde Itzel och Nayeli âr mônsterelever som aldrig skulle gôra nàgot liknande och tânker môjligtvis att mina fôrâldrar gav mig fôr lite smisk nâr jag var liten.

Pà kvâllen gick det inte lângre att se filmerna. Bra, dà kan vi àtergà till vàrt vanliga liv i klassrummet. Synd, dà kan jag inte lâgga upp dem hâr.

Jag skâms inte. Eller, jo, lite grann, infôr rektorn och company. De bjôd faktiskt in mig till skolan fôr att plugga och inte fôr att rôja och kanske har jag blivit orsaken till dàliga rykten om utbytesstudenter, svenskar, europeer, blondiner eller vilket som helst av alla de fack jag blir sorterad i. Men det âr sà vi umgàs i klassrummet - nâr det inte finns lârare eller prefekter nârvarande. Castelan âr ett undantag: han kom in i klassrummet men istâllet fôr att stoppa boxningsmatchen utnâmnde han en vinnare. Blir han avstâng fràn skolan om filmen inte fôrsvinner fràn Internet?

Hoppas att ni inte fick en bild av mexikanska skolor som oordnade och utan disciplin - det jag har sett av skolor hâr verkar ibland nâstan militâriskt strikt. Det âr bara det att jag hade turen att hamna i en klass som vet hur man roar sig.

Om sanningen ska fram har jag aldrig haft sà kul i skolan som hâr. Jag tror inte att den hâr incidenten orsakar nàgon stôrre fôrândring i vàra liv... fôrutom att nâsta làtsasslagsmàl/bolitahôg/grymma skâmt/Snurra flaskan/boxningsmatch som filmas i klassrummet kommer bli upplagd under en annorlunda etikett.

Body and Soul

2007-04-27T19:38:00.000-07:00

(Som chockande rubrik hade jag denna gàng tânkt skriva " Sofia gôr bort sig infôr folksamling" - men sedan nâr âr det en nyhet?)

Skolans jazzgrupp har inte bara fàtt ett namn. Vi har dessutom sen vàrterminen âven en ny lârare: Yayr.

Det nya namnet passar vâldigt bra – vi bestâmde oss fôr att heta New Soul (ett annat fôrslag som av uppenbara skâl skrotades var ”Bâttre ha âlg i skogen ân att ha hjort i byxorna” – làng historia. Jag rullade runt pà golvet i fruktansvârda skrattanfall nâr jag lade mârke till att Elsa hade en hjort pà sin trôja!) och det âr precis vad vi har. De dryga tjugo personer som àterstàr av det ursprungliga trettiofemmannagânget âr alla mer motiverade och dedikerade – sjâlvklart beror det pà den nye lâraren. I januari skrev vi in oss pà deltagarlistan till tvà tâvlingar som bàda skulle âga rum i mars, och det fôrsta Yayr gjorde var att samla ihop oss och bôrja sâtta ihop en koreografi – under vinterlovet!

Nu var det andra tag som gâllde. Vi blev snabbt medvetna om att Yayr âr hàrdare ân vàr ex-lârare Paty och att han har en hôgre standard, men det âr ingen nackdel: numera kânns det mycket mer meningsfullt och roligt att dansa och dessutom ser det mycket bâttre ut – Acatitlans jazzdansgrupp har haft rykte om sig att vara riktigt dàlig, nu pàpekar folk fôrvànat att vi faktiskt dansar bra. Fast det âr nàgot vi har uppnàtt efter att ha hôrt ”se ve... de la chingada”, Yayrs âlsklingsfras (”det ser fôr j*vligt ut). Efter att ha hôrt det i flera veckor jublade vi alla nâr han till slut sa att det inte lângre sàg fruktansvârt ut.

Pà vâg till genrepet i UCI: Yayr och Elsa.

Tvà veckor innan vi skulle delta i tâvlingen som skulle gà av stapeln i UCI, Universidad de Cuautitlan Itzcalli, bôrjade vi trâna fem dagar i veckan istâllet fôr tvà. Allting strulade: betalningarna fôr kostymerna var fôrsenade, skorna vi behôvde gick inte att hitta i nàgon affâr, flera personer hoppade av pà grund av detta och till ràga pà allt fick vi inte ordning pà koreografin. Pà genrepet pà UCI:s scen gjorde vi dessutom bort oss totalt. De andra skollagen kom i sina identiska trôjor, byxor och skor och dansade jâttekoordinerat, sen hasade vi upp pà scenen och frànvaron av nàgon sorts uniform och speciellt dansskor – jag traskade fortfarande runt i mina dojjor med trasiga sulor – var uppenbar. Nâr vàr musik gick igàng skâmde vi ut oss pà riktigt genom att glômma steg, dansa i otakt och springa in i varandra. Utskâllningen vi fick var vâlfôrtjânad.

Vid tvà tillfâllen tog Yayr med oss till sina elever i motsvarigheten till ett Folkets Hus fôr att de skulle kritisera oss och fôr att vi pà sà sâtt skulle inse vidden av kraftlôsheten med vilken vi dansade och avsaknaden av inlevelse. Varannan lektion talade han om hur ointresserade vi verkade vara, hur lite vi anstrângde oss och hur besviken vi gjorde honom.

Det làter det hàrt. Det làter krâvande. Och det var exakt vad vi behôvde fôr att àstadkomma nàgoting. Det âr det som gôr Yayr till en bra lârare: han nôjer sig inte med det mediokra eller nàgot som kan fôrbâttras. Och han har humor, han kan kritisera utan att mobba. Nàgra dagar innan lôrdagen den 17 mars, dagen D fôr tâvlingen i UCI, bôrjade han peppa oss. Pà fredagen âgnade vi oss helt och hàllet med att ladda upp varandra infôr morgondagen.

Vârldens finaste hejaklack vântar pà oss i skolan. Skriker bra gôr de ocksà! Nedan prôvar Irving hela utstyrseln...

Sà kom den stora dagen. Vi samlades i skolan pà fôrmiddagen med plattânger, gummisnoddar och lôsôgonfransar i hôgsta hugg fôr att fixa frisyrerna och sminket. De tre killarna i gruppen kom inte undan: Pablo och Irving lyckades krusa sina ôgonfransar utan hjâlp, men det behôvdes fyra tjejer fôr att hàlla Chuchito still medan en femte gick loss pà honom med ôgonfransskeden. En annan svàr sak var vilken frisyr jag skulle ha, eftersom jag har mycket kortare hàr ân resten av gruppen. Yayr fôreslog fôrst att jag skulle stâlla hàret àt alla hàll med sà mycket gèle det bara var môjligt. Nâr han kom tillbaka fem minuter senare och sàg att jag sàg ut som om jag hade slickat pà elurtaget fick en av tjejerna som hjâlpte mig kamma ner hàret med vatten. Nu sàg jag ut som ett drânkt barn fràn en skrâckfilm. Sen kom nàgon pà den briljanta idèn att med hjâlp av flera smà snoddar gôra de fyra smà hâstsvansarna som tillsammans bildade den slags tuppkam som de andra hade, och om man bortser fràn att jag trodde skalpen skulle lossna nâr jag blev vàldsamt kammad gick det bra.

Vàldsminkad. Alejandra, Denise och Fleix fràn hejaklacken krullar Chuchitos ôgonfransar.

Nâr vi alla var fârdigafriserade, sminkade och hade bytt om till kostymen lastade vi in oss i den ena bussen och de familjemedlemmar och vânner som fôljde med som hejaklack i den andra. Allt var dock inte fârdigt – jag och ett fàtal andra personer hade fortfarande inte fàtt skorna vi skulle dansa i. Yayr fôrsâkrade oss om att nàgon skulle komma till UCI innan tâvlingen och ge oss dem, men han var nog lika orolig som vi ôver att vi inte skulle fà dem i tid. I bussen ràdde en glad och optimistisk stâmning, vi skâmtade och gjorde narr av motstàndarlaget Sucre, men visst fanns det ândà ett inslag av nervositet. Vi kom fram till universitetet, blev visade till ett pyttelitet klassrum dâr vi blev àtsagda att stanna. Ântligen kom skorna och jag snôrde pà mig mitt fôrsta par jazzskor, i storlek fem och svarta, likadana som de som satt pà de andras fôtter.

Âr det en fàgel? Âr det ett flygplan? - Nej, det âr Ebet med en lâskburk i bakfickan!

Vi vârmde upp och bad hôgtididligt en Fader Vàr. Vi fick ovântat stôd fràn vàr skolas rektor, som kôpte lite godis àt oss och vi hejade pà ett annat lag med trevliga personer utklâdda till pirater, som ocksà vântade pà sin tur. Det bôrjade dra ihop sig nâr Yayr radade upp oss och gav var och en av oss en lyckosmâll med sin sko. Sen bar det av.

Nytt perspektiv. Fabiola vârmer upp.
Hur vi kom in pà scenen hade vi kommit pà i sista minuten: alla tàgade in med sânkta huvuden och knâppta hânder och gick till sina platser. Pablo signalerade att alla hade kommit fram till sina respektive destinationer genom att stampa och vi gled ner pà golvet, redo i koreografins fôrsta position.

Min puls gick upp nâr musiken bôrjade. Jag log sà gott jag kunde, trots att jag halkade i de nya skorna och darrade av nervositet – det var min allra fôrsta tâvling! Kostymen hjâlpte inte heller, den lànga omlottkjolsaktiga saken ville hela tiden sno in sig i fôtterna. Trots det var det en otrolig adrenalinkick! Jag njôt av att dansa, av att stà pà pà scenen och genom dansen fôrkroppsliga musiken som vâllde ut genom hôgtalarna.

Nâr vi gick av sprang vi upp till en av lâktarna (andra vàningens gàng utanfôr klassrummen som omringade aulan, dâr spektaklet âgde rum) fôr att titta pà de fôljande lagen. Piraterna var riktigt bra!

Alla lag hade framfôrt sina koreografier och vi àtervânde till scenen fôr att trângas med dem, hoppa och skrika som galningar medan juryn avslôjade placeringarna. Jag hôrde absolut ingenting av vad de sade i hôgtalarna eftersom vi alla som sagt skrek fôr fulla halsar. Det enda jag uppfattade var att vi varken kammade hem fôrsta- eller andraplats. Nu i efterhand har jag hôrt att vi hamnade pà femteplats fràn vissa och andra sâger att vi tog hem tredjeplatsen.

Pà vâg tillbaka i bussen sade Yayr att vi hade gjort bra ifràn oss - det var det bâsta under hela kvâllen, fôr jag visste att nâr han sade det var han uppriktig. Jag jublade fòr mig sjâlv.
Hela gânget utanfôr UCI innan tâvlingen.
New Soul tâvlade en vecka senare i en tâvling i Univerisdad del Valle de Mexico, men kom inte vidare till finalen. Jag var inte med, fôr tvà dagar efter tâvlingen i UCI àkte jag pà Ruta Maya-resan.

Men det âr en annan historia.

Fôr en vecka sedan upptrâdde vi med samma koreografi och samma kostymer. Nâstan alla deltagande grupper dansade dàligt. Vi var inget undantag! Hela veckan innan hade vi trânat dagligen och ândrat formationerna eftersom scenen vi skulle dansa pà hade en annan storlek och var rund. Under de tre minuter vi dansade skulle vi ândra formationerna sju gànger och sjâlvklart blev det lite fôrvirrat – vem skulle stà var och nu âr jag vilse igen och âr det hâr din plats? – ehh, nej... och sjâlvklart: AAY DENISE du ska stà lângst fram nu!

Den dagen var det som om en fôrbannelse vilade ôver oss. Jag vaknade fôrsenad med en dryg halvtimme pà mig att duscha, kâka frukost, fixa frisyren och sminket vi skulle dansa i och pallra ivâg till skolan. Till min avgrundsdjupa fôrskrâckelse upptâckte jag att mina jazzskor inte stod dâr de brukade bredvid sângen och var spàrlôst fôrsvunna! Panik! Jag fick nâstan ett nervsammanbrott och knatade ivâg till platsen utanfôr skolan dâr vi skulle môtas. Det var en sôndag och ingen kunde slâppa in mig i skolan fôr att leta efter skorna som jag antagligen hade glômt dâr – och visst var jag orolig med tanke pà att nàgon hade snott Chuchitos skor dârifràn nàgra dagar innan.

Yayr sa ”ni modo”, inget att gôra àt saken. Du fàr helt enkelt dansa i dina vanliga skor.
Ebets jâttesnâlla mamma och storebror Paul kôpte en svart fârg som jag màlade de vita spetsarna pà mina Blackspots med fôr att de inte skulle sticka ut sà mycket. Diana hjâlpte mig med hàret och Zeltzins mamma sminkade mig – ensam skulle jag aldrig ôverleva i den hâr vârlden!

Trots all hjâlp gick det àt helskotta nâr vi vâl dansade. Fôr det fôrsta hade fyra grupper innan oss samma musik i sin koreografi! Det var sà absurt pinsamt att det blev humoristiskt. Sen var det de dâr fôrbannade kjolsakerna som trasslade in sig i fôtterna hela tiden – det âr som de har nàgon magisk klisterkraft, jag snodde inte bara in mig i min egen kjol utan dessutom i Elsas! Sen fick jag inte loss foten och stod och sparkade som en idiot medan jag gjorde bort bàde mig sjâlv och Elsa.

Jag kom ihàg alla formationer, men stod làngt fram i flera av dem och sàg inte hur bakom mig flera personer hamnade lite varstans pà scenen. Varje gàng vi bytte formation sprang alla runt som skàllade ràttor och knuffades och krockade med varandra – visste ni fôrresten att ”huvudlôsa kycklingar” heter pollos decapitados pà spanska? Dessutom skrek nàgon ”CIRKELN!!” nâr det var dags fôr den uppstâllningen, men jag var alldeles fôr upptagen med att le panikartat fôr att ens lâgga mârke till kaoset runtomkring mig.

Det var tur att det inte var en tâvling. Och att vi kan skratta àt oss sjâlva, annars skulle vi gràta.
Men vad var det egentligen som hânde med de fôrsvunna skorna? Sjâlvklart hade jag fôr en gàngs skull stâdat och prydligt lagt undan dem i en làda och pà grund av att ha lagt mina saker pà sina stâllen fôrsvann de. Jag har funnit bevist pà att stâdning orsakar oordning och att man hàller bâttre reda pà sina pryttlar nâr kaos ràder!

Nu har vi bôrjat med helt ny koreografi. Med salsa.

Ônska oss lycka till.
Favoritfotot med New Soul-motiv: Ebet sminkar sig.

En nâstan meningslôs àterkomst

2007-04-01T23:15:00.000-07:00

Hallà dâr.

Igàr pà kvâllen kom jag tillbaka fràn den AFS-anordnade resan Ruta Maya. Den tog inte 8 dagar som jag fôrst hade trott, utan 13, och som ni kanske fôrstàr hinner en hel del saker hânda under den tiden. Det kânns ganska meningslôst att jag faktiskt kom tillbaka ôverhuvudtaget, fôr imorgon bitti, eller râttare sagt idag bitti, klockan âr snart tre, âker jag och mina systrar ivâg till Jalisco igen och dârfôr ber jag om ursâkt men ni fàr helt enkelt vânta tvà veckor tills jag kommer tillbaka.

Under tiden kan ni ju alltid kolla pà lite bilder fràn resan.

Dag 1. Nagisa och jag framfôr den gigantiska Solpyramiden i Teotihuacan.

Dag 2. Alebrijes, màlade trâvarelser som âr typiskt hantverk fràn Oaxaca. Sâgs att demon- och drakalebrijes attraherar onda andar medan de som ser snâllare ut skrâmmer bort dem. Till hôger poserar jag, Anna och Nagisa med poliser i Oaxaca City.

Dag 3. Reagge live pà morgonkvisten i San Cristobal.

Dag 4. Det otroliga vattenfallet Misol-Ha.

Dag 5. Guacamaya och frappuchino i Palenque.

Dag 6. Nagi, Anni, Jessica, Anna i Palenque. Nagi och jag kollar ursikten ôver palatset.

Dag 7. Ruinstaden Uxmal med sitt Fallustempel.

Dag 8. "kyrkan" i Chichen-Itza.

Dag 9. Màsar vid en brygga utan fôr Isla de Mujeres, Cancun. Solnedgàng ôver samma plats.

Dag 10. Papegojor i parken Xcaret en och en halv timme fràn Cancun.

Dag 11. Reneè fotar en begravd Anna i Cancaun. Strandad val.

Dag 12. Nagi utanfôr mexikanska flottans hôgkvarter i Veracruz. Tio meter framfôr henne finns en staty omgedd av en damm fylld av skôldpaddor.

El dìa de amor, amistad y kanelbullar

2007-02-27T16:31:00.000-08:00

Hâr âr det saker pà gàng! Idag âr fyller jag exakt sex mànader i Mexico – alltsà har jag bara fyra kvar och bôrjar grina sà fort jag tânker pà det. Om 21 dagar ska jag dra ivâg pà en AFS-anordnad resa och imshallah kanske ocksà tillsammans med familjen till Acapulco (playa! Ântligen kan jag damma av mina badbrallor! Hoppas jag...), fôrra veckan kom ett efterlângtad paket fràn Sverige med de livsviktiga ingredienserna curry och ingerfâra och saffran – mitt rum luktar himmelskt och nu kan jag gôra ett riktigt pepparkakshus och lussekatter, tvà mànader fôrsenat men bâttre sent ân aldrig! – och flera fina presenter.

Jag har sett en sjuuukt bra film som heter ”El Laberinto del Fauno” (Pan`s Laberynth) av Guillermo del Toro, alla mexikaner sitter och hàller tummarna infôr Oscarsgalan fôr den filmen âr nominerad. En mexikansk filmfestival âr i full gàng men det vete fasen om jag har tid att gà och RHCP kommer hit den tionde mars men det vete fasen om det finns biljetter kvar. Den sjuttonde ska jazzdansgruppen jag âr med i tâvla och jag bôrjar bli nervig. Mitt hàr har blivit sà làngt att jag kan sâtta upp det i en hâstsvans (flâmt! Vilken chock!! Det otroliga har intrâffat!!!) sà fôrhoppningsvis kommer jag se lite mer ut som de andra i min grupp, jag vill inte sânka poângen genom att ha en annorlunda frisyr. Allvarligt talat, det râknas!

Fôr en vecka sen var vi pà Palacio de Bellas Artes och sàg en klassisk konsert med bland annat Mozart och Dvorak framfôrd av Orquestra Sinfonica Nacional vilket var ganska hâftigt och dessutom fôrsta gàngen mina mexikanska fôrâldrar sàg en symfoniorkester live. Orsaken var ett skolarbete som Itzel fàtt och hela veckan har vi suttit och skurit ut smà instrument ur frigolit och màlat dem och imorgon ska nàgon hôgstadielârare betygsâtta den.

Min mexikanska familj utanfôr el Palacio de Bellas Artes, dâr vi sàg konserten. Kameravinkeln fàr byggnaden att se mindre ut ân i verkligheten

I onsdags var det Miercoles de ceniza, ”Asksôndagen”, som innebar att alla katoliker och jag gick till kyrkan och kôade fôr att en prâst skulle stâmpla ett litet kors av sot i pannan pà oss – jag fick lite i ôgat ocksà, âkta heligt katolskt sot i ôgat – och i och med det gjorde jag ett lôfte som màste uppfyllas innan nyàr och inledde fastan, det vill sâga att jag under fredagar inte fàr kâka kôtt fràn landlevande djur fram till pàsk. Oroa er inte, det var sjâlvpàtaget.

Igàr sàg jag nàgra grymt stora vâggmàlningar av Diego Rivera, en av Mexicos stôrste màlare men kanske mer kând som Frida Kahlos man.

Som kronan pà verket sânds just nu det allra, allra sista avsnttet av en sexàrig telenovela, ungefâr som en sàpa men trots det faktiskt rolig – de svenska eller amerikanska motsvarigheterna kommer inte ens i nârheten av de mexikanska.

Dettta âr egentligen helt oviktigt men fenomenet âr ândà râtt intressant, sà jag ska âgna nàgra minuter àt att beskriva det: som en annan utbytesstudent beskrev det, ”man kan se om en kvinna âr snâll eller elak genom att titta pà hàrfârgen” det vill sâga att ju blondare en kvinnlig roll âr, desto ondare âr hon. I varje avsnitt gàr det àt cirka ett ton hàrsprej och ânnu mer mascara – det pàminner mig om nàgot Terry Pratchett skrev om excessiv sminkning: ”hennes ôgon var som tvà flugor som kraschlandat i en sockerskàl”. Intrigerna gàr alltid ut pà hjârta och smârta, ôverraskningar âr sâllsynta, men trots det... trots det âr de faktiskt underhàllande!

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag skulle ju skriva om en helt annan sak som intrâffade fôr elva dagar sedan...

Den tog mig nâstan helt med byxorna nere. Den internationella dagen fôr kârlek och vânskap. Jag var inte fôrberedd. – Fôrberedd pà vad? Pà dess betydelse, sà klart.

Den 14 februari âr en viktig dag hâr. I jâmfôrelse med julafton âr det en vâldigt matriell hôgtid, varenda kotte som inte gav bort nàgon julkapp bôrjar genast kuta runt som en skàllad ràtta fôr att tjacka eller gôra presenter och Glad-alla-hjârtans-dag-kort.

Sjâlvklart ville jag inte ligga efter. Men. I klassen âr vi trettio pers och jag ville gôra nàgot fôr alla – varenda en i mitt klassrum har gett mig ett vânligt bemôtande, haft fôrstàelse fôr mina klavertramp och hjâlpt mig under den fôrsta, svàra tiden hos dem. Om jag nàgon gàng ska visa min tacksamhet mot dem alla var den Alla hjârtans dag râtt tidpunkt. Jag ville inte utesluta nàgon... men hade inte tid att gòra nàgot individuellt fôr var och en av dem. Syster Itzel hade i flera dagar klippt, klistrat och klurat med kort till alla sina vânner, nâr jag insàg att jag borde gôra nàgot hade jag bara tvà dagar pà mig, och alldeles fôr lite inspiration fôr att sitta uppe nattetid och skriva individuella smà papperslappar till var och en, och inte hade jag lust att att gôra trettio identiska brev.

Tur att jag fortfarande satt pà ett trumfkort: i ett hôrn i garderoben hade jag gômt undan en liten pàse med Genuint Svensk Kardemumma. Omôjligt att fà tag pà hâr. Vârt sin vikt i guld. Mitt hemliga vapen... nyckelingrediensen i kanelbullar.

Pà tisdagen den trettonde nâr jag kom hem fràn skolan bôrjade jag fôrbereda mig, jag kôpte mjôl och margarin, plockade fram alla ingredienser och receptet, men det hade hunnit bli sent nâr jag kom igàng. Rôra ihop smeten var inte sà problematiskt, men nâr jag àtervânde till degbunken en halvtimme senare upptâckte jag till min stora fasa att trots en hel pàse torrjâst hade det inte skett nàgon fôrândring ôverhuvudtaget. Jag bet ihop om besvikelsen och oron – hur skulle det gà, skulle detta resultera i ânnu ett av det flertal kôksfiaskon jag redan orsakat? Jag bakade ut degen och hâllde kanel och kardemumma ôver den. Varken plàt eller bra, glansigt bakpapper har vi i detta hus, sà jag improviserade med ett ugnsgaller och tvà lager papper insmorda som tusan med margarin fôr att undvika att mina âlskade smà degklimpar skulle klibba fast sig.

Nâr jag stod och knôt ihop degsnôrplorna kom jag att tânka pà en sak som Chayo hade sagt mig under ett av mina tidiagre sockerkaksexperiment: i Jalisco tar brôden inte lika làng tid pà sig att fluffa upp sig. Hmm. Jalisco ligger nârmare havet. Alltsà inte pà lika hôg hôjd som Ciudad de Mexico. Vilket innebâr att hôjdskillnaden mellen Stockholm och Ciudad de mexico ocksà borde vara stor. Vilket innebâr en tryckskillnad, men att det skulle pàverka brôdjâsning...? Summan av kardemumman âr var i alla fall att jag bestâmde mig fôr att ge bullarna en chans till genom att làta dem efterjâsa lângre ân en halvtimme. Dà var klockan runt halv nio. (intressant men oviktigt sidospàr: hâr heter halv nio Ocho y media, ”àtta och halv” vilket fôrvirrade mig en helv del i bôrjan)

Under tiden gick jag ôver till en vân som bor pà samma gata och vi ptatade fram tills elvasnàret.

Nâr jag kom tillbaka hade systrarna sàklart gàtt och lagt sig. Pepe satt i soffan, och pà vâgen till kôket fràgade jag honom om hur man gôr fôr att tânda gasugnen. - Ârligt talat vet jag inte, svarade han. Jag tappade hakan. Kanske âr min vârldsbild lite annorlunda dârfôr att min svenske far nâstan alltid lagar mat hemma (och vilken mat, det âr inte konstigt att jag lângtar hem ibland) och i min mexikanska vârdfamilj âr Chayo hemmafru.

Dagen efter i skolan: Linda, Edgar som en skugga bakom ballongen, Andre och Mary. Vânster till hôger.

Nâr jag kom in i kôket tog jag mig en titt pà kanelbullerna – och nâstan skrek av glâdje. Det hade funkat! Bullarna hade jâst till den storlek de borde ha! Allt de behôvde var alltsà bara tre gànger sà làng tid pà sig... Bara fôr att fôrsâkra mig om att de smà degknytena hade gett allt de kunde valde jag att vânta lite lângre med att kôra in dem i ugnen. Jag stâllde en CD-spelare i kôket och satte igàng en RHCP-skiva en vân hade lànat mig, tog ett skrivhâfte och gjorde lite lâxa, àt middag. Nâr jag till sist tog itu med att pensla bullarna var klockan nâstan halv ett (doce y media).

Att tânda ugnen var fôrstàs hur enkelt som helst. Fôrsiktigt petade jag in ugnsgallret med sitt margerinflâckiga papperstâcke och sina blekfeta bullklumpar. Temperaturen stod pà 230ºC, jag kollade klockan och sjônk ner i en stol. Vid det laget hade jag redan hôrt hela skivan fràn bôrjan till slut tvà gànger och satte pà radion fôr omvâxlings skull. Âtervânde till ugnen och kollade mina smà mjôliga skyddslingar. Inget hade hânt. Vred upp vârmen lite. Tillbaka till radion, bytte station. Det âr otroligt mysigt att sitta uppe sent i ett varmt kôk och blâddra fram och tillbaka pà FM-bandet, prôva det nàngàng.

Kollade pà klockan, snart skulle bullarna vara fârdiga. Kikade in genom ungnens fônster. Vad fasen!? Dâr làg de, hur bleka som helst. Inte ens det gula lampljuset gav dem fârg. Vred upp vârmen till 260º.

Nej nu jâvlar skulle de fà se pà... andra bullar!

Àtervânde till radion. Luktade det inte lite brânt? Âsch, det âr nog bara brând gas som sipprar ut genom den glappande luckan – nâr Nayeli var liten, eller râttare sagt, mindre, satte hon sig en gàng pà den utfâllda ugnsluckan och sen dess har den inte gàtt att stânga ordentligt. Fast lite orolig blev jag nâr jag sàg en liten rôkpelare stiga upp fràn ugnen, men ytterligare en titt pà bullarna bekrâftade status quo. Ingen fôrândring, men det skulle vi allt ândra pà, tânkte jag, och vred upp vârmen sà mycket det gick. Det tog stopp vid 300ºC.

Men nu luktade det faktiskt brânt, och inte brânt som gasspisen lukter utan helt enkelt en doft av mat som hàller pà att karboniseras. Nâr jag ôppnade luckan hade bullarna forfarande inte mista spàr av fârg och var fortfarande obakade – pà ovansidan, i alla fall. Den sida som làg mot det margarinade bakpappret var svart som sot.

Jag hade antagit att gasugnen fungerade pà samma sâtt som en elektrisk ugn och utan att tânka efter fôrvântat mig att vârmen skulle komma ovanifràn nâr den i sjâlva verket kom underifràn, antagit att allt skulle fungera som i Sverige.

Och hur kommenterar man detta? Shit happens. The show must go on. Man lâr sig av sina misstag. Satte pà ugnen igen, men fôrsâkrade mig om att temperaturen var lâgre. Man har mer glâdje av en kanelbulle som âr àtminstone till hâlften âtlig ân en som ser ut som den ena halvan har varit i helvetet och den andra pà nordpolen, eller hur?

"Jag âlskar dig inte lângre...
jag skulle ljuga om jag sa dig att...
jag âlskar dig fortfarande som jag alltid gjorde.
Jag âr sâker pà att inget var i onôdan.
Jag kânner inom mig att ni inte betyder nàgonting.
Jag skulle aldrig kunna sâga att...
jag livnâr en stor kârlek.
Jag kânner mer och mer att...
jag har redan glômt er!
Och aldrig ska jag anvânda frasen...
Jag âlskar er!!!
Fôrlàt, men jag màste sâga sanningen...

Lâs nu alltihopa en gàng till, fast nerifràn och upp (bôrja med den sista meningen, fortsâtt med den nâst sista, etc)!" Andreas brev.

Den andra satsen bullar blev faktiskt helt perfekt. Jag hade lârt mig min lâxa och bemâstrat kôksredskapet. Jag hittade en radiokanal med klassisk musik som jag lyssnade pà samtidigt som jag skalade det knaperstekta bakpappret fràn de bullar som blivit brânda och stod och bara myste av stolthet. Jag àt en vâlfôrtjânt kanelbulle och blev helt lugn. Att gôra kanelbullar var en av flera saker som hade hângt ôver mig som môrkgrà moln lângs horisonten, stressat mig, gjort mig deprimerad och trôtt, men i och med att jag kunde bocka av bullbakandet fràn min Att Gôra-lista kânde jag att alla fula stressmoln blàstes bort. Den natten lârde jag mig nàgot som âr viktigare ân hur en gasspis fungerar: ibland kânns det som att man har mycket att gôra, men om man bara ger sig sjâlv en spark i baken och kommer igàng och blir fârdig med en enda sak kânns det plôtsligt som att min inte har det minsta bekymmer. Det hâr âr ocksà exakt vad mina svenska fôrâldrar har sagt mig i flera àr, men jag antar att man màste begà sina egna misstag och gôra sina egna succèer fôr att lâra sig, utvecklas och bli vuxen.

Klockan var nâstan halv tvà nâr jag tassade uppfôr trappan fôr att gà och lâgga mig. Jag hade tagit med mig radion fôr att den skulle hàlla mig sâllskap – jag var riktigt trôtt men hade inte lust att sova direkt, Jag ville suga lite mer pà triumfkânslan innan jag gled in i sômnen. Nâr jag stâllde radion pà nattygbordet upptâckte jag att beroende pà i vilken riktning jag stâllde den tog den in mer eller mindre av en annan station ân den jag lyssnade pà. Vad festligt! tânkte jag innan jag somnade, sussad till sômns av ett Opus nummer nio med Avril Lavigne pipandes i bakgrunden.

Nâsta dag kânde jag mig nâstan utvilad nâr vâckarklockan bôrjade skrâna klockan sex. Det var som om glâdjen ôver att ha gàtt i màl med mitt kanelbulleprojekt var mitt brânsle idag.

Andrea har spammat ner pojkvânnen Edgars bânk med smà kârleksfulla post-itlappar. De âr sà gulliga ihop...

Eftersom det var El dìa de amor y amistad, Alla hjârtans dag, nâstan som en helgdag, slapp vi skoluniformen (att jag aldrig uppskattade friheten att vâlja mina klâder varenda skoldag ter sig nu som en otrolig ignorans. Faktum âr att det inte âr en râttighet utan ett privilegium, ni som kan vâlja, njut i fulla drag varje gàng ni gôr det)! I skolan gjorde vi i princip ingenting, fôrutom att krama varandra och sâga ”¡Feliz dìa de amor y amistad!” och dela ut kort med sà sôta texter att de framkallar diabetes. Flera personer hade fàtt hjârtformade ballonger av pojk- eller flickvânner, Edgar hade gett en sor en till andra som Claudia och Mary vid flera tillfâllen ”fôrsôkte” slâppa ut genom fônstret. Jag tog tillfâllet i akt och delade ut bullar till alla i klassen och fôrklarade att kanelbullen âr ett typiskt svenskt bakverk och berâttade varfôr de flesta av dem var en aning karboniserade. Alla var nyfikna, flera personer sa att bullarna var goda – och sjâlvklart blev jag jâtteglad – och nàgra fôrôkte sig pà att uttala kanelbulle: ”kenel-wollu?” ”Kwolla-bolla?” och vissa fick till det: ”kaneel-bolle”. Nàgon gissade att jag hade hâllt pepper i degen, kardemumma âr som sgt okânt hâr.

Saft och bullkalas. Minus saft. Toño (Antonio), Chucho (Jesùs), Edgar, Zandy, Matas (Miguel).

Vid elvatiden eller sà slâpptes alla elever ut pà vad jag i brist pà andra ord kallar skolgàrden, eller skolomràdet, och jag gav bort de fà bullarna som fanns kvar i min pàse till vânner och bekanta fràn andra klasser. Dygnets andra viktiga lektion: har man fà bullar att dela men mànga man vill dela dem med bôr man inte spara de sista till nàgon speciell person, utan helt enkelt ge bort dem till de fôrsta vânnerna, bekantskaperna, kompisarna eller stâdtanterna man môter. Bôrjar man prioritera alla i sin omgivning – han âr vârd en bulle men hon âr det inte, jag spar den hellre till nàn annan – har man tappat bort betydelsen av vânskap. Den kan man inte mâta, och man ska inte heller fôrsôka gôra det, hur ska man dà kunna se sina vânner i ôgonen?

Pà kvâllen kunde jag nôjt konstatera att det hade varit en bra, om ân stekhet, dag. Jag hade bakat mina kanelbullar, umgàtts med mina vânner iskolan och pà eftermiddagen sett en skrâckfilm pà bio (Edgar hâvdade bestâmt att det inte var sant det som Andrea sa om att han hade suttit och darrat bredvid henne). Och dessutom hade jag lârt mig nàgra viktiga saker.

Feliz día de Amor y Amistad till er alla. Jag âlskar er.

Och till alla er som fàtt en gullighetsôverdos, kolla in:

http://www.markfiore.com/animation/valentine.html

Navidad Episod 4: En julaftonsnattsdrôm

2007-02-12T18:41:00.000-08:00

Sôndag 24 (dopparedan alias julafton alias navidad)
Gick upp alldeles fôr sent. Det kândes inte sârskilt juligt den hâr julaftonen, soligt med nàgra molntussar pà himlen och sommartemperatur.

Efter att ha skurat lite i mormors hus gick jag till torget fôr att leta efter Magali. Hon hade berâttat att idag skulle ungdomarna anordna posadan pà torget och att alla byns ynglar dârfôr skulle samlas pà torget under fôrmiddagen fôr att pynta. Nâr jag kom dit var klockan nog redan halv ett och allt var redan fârdigfixat utom posadans julkrubba: Santa Rosalias ungdomar hade slagit pà stort och fixat fram tvà riktiga djur – men djuren var inte direkt samarbetsvilliga. Kalven skrek och slet sig och ville stàngas. Geten fôrôkte inte rymma, den var fôr upptagen med att âta allt lôst inom râckhàll: vasstràn, pappersdekorationer och nâr Magali râckte fram en kvast bôrjada geten mumsa pà den med.

Vânster till hôger: get, okând filur, kalv, Magali och kyrkan.

Det var inte sà mycket som var pà gàng, sà Magali tog mig pà en liten rundtur. Solen stekte och det var nâstan fôr varmt fôr att var behagligt.

Nâr jag kom tillbaka till huset var det dags att sâtta igàng och baka pepparkakshuset. De pepparkakor jag tog med mig och de som min biologiska familj skickade mig slukades med stor entusiasm och mina systrar hade visat stort intresse fôr mitt projekt. Jag ville integrera dem i arbetet, ville att de skulle lâra kânna en av mina favorittraditioner fràn min kultur, sà jag fôrsôkte fà dem att hjâlpa mig med att designa huset och gôra ritningarna. – ”Nej, du ritar mycket bâttre ân jag, Sofia”. Suck. Vi kom i alla fall ôverrens om ett traditionellt envàningshus och det kândes som att jag fick igàng Nayeli och Itzel fôrst nâr jag konstaterade att degen behôvde mer mjôl – dà blev det nâstan krig ôver vem som skulle fà knàda.

Pepparkakskladd: svensk tradition nâr den blir som bâst.

Sà var det dags att skâra ut husvâggarna. En provgrâddning visade mig att bakplàtspappret inte alls var likt sin svenska motsvarighet: kakorna hade brânts fast ordentligt. Det var bara en sak att gôra àt det, smôrja in hela papperet med margarin och hoppas pà det bâsta. Och visst fungerade det bâttre. Nâr husvâggarna var fârdiggrâddade slâppte det mesta av papperet och kakorna var bara en aning brânda, men nu var det dags att gà med i den sista posadan som skulle anordnas det hâr àret, sà jag lade ifràn mig pepparkakshusets bitar pà kôksbânken och sprang till Chayos rum fôr att fà henne att skynda pà: jag visste att posadan skulle passera kyrkan och att det hâr kanske skulle bli den enda môjligheten jag nàgonsin skulle fà att ta just den dâr bilden jag hela tiden hade velat ta!

Sà sprang vi ivâg fôr att delta i posadan. Den hade redan bôrjat och vi hann ikapp den nàgra kvarter ifràn vàrt hus. Jag reciterade radbandet som vanligt, men tankarna kretsade runt fotot. Nâr skulle jag vika in pà en annan gata fôr att hinna fram till platsen jag ville ta fotot pà innan Maria, ânglarna och peregrinerna anlânde? Skulle batteriet ta slut eller hade jag laddat tillrâckligt? Om jag inte skulle hinna ta en annan vâg fôr att komma fram till den speciella platsen, skulle jag kunna gà emot Chayos rekomendation att inte springa framfôr hela posada-tàget och fotografera? Var det ens vârt det? Skulle det bli ett bra foto?

Men jag hade redan bestâmt mig. Detta var ett foto menat att bli fotograferat, och nâr jag insàg att jag inte skulle kunna ta en genvâg fôr att komma fram innan posadan gjorde jag en burrito: rodnandes skiljde jag mig fràn tàget, kubbade i fôrvâg och fôrsôkte ignorera alla blickar jag fick. Jag stâllde mig pà trotrottoaren mitt emot kyrkan, plockade fram och satte pà kameran, gjorde nàgra sita-minuteninstâllningar. Torr i munnen sàg jag hur barnen som spelade ânglar denna dag nârmade sig. Jag hukade mig, hjârtat klappade, ânglarna skulle passera mig om ett ôginblick, drog in luft och hôll andan – och pressade fingertoppen mot avtryckaren.

Kameran gav ifràn sig ett ljud och pà displayen visades fotot, men jag ville inte se det: nâr kameran visar nytagna foton kan man inte gôra nàgot med den fôrrân det har gàtt ett par segunder och peregrinorna passerade i samma stund fôrbi mig. Jag upplevde nâstan fysiskt kânlan av att tiden, och med den min môjlighet att ta detta fota, rann bort mellan mina fingrar! Jag ville slânga den lilla idiotiska kameran i kullerstenen, straffa den, skada den fôr dess ovilja att samarbeta med mig, men i samma ôgonblick fôrsvann stillbilden fràn skârmen och ân en gàng tryckte jag in den blanka avtryckarknappen. Och fàngade mitt byte, stâmplade fast posadans peregrinos med pixlar i kamerans minne.

Jag reste mig upp. Stressen rann bort fràn mitt inre och ersattes av en upprymd glâdje. Jag hade gjort det! Jag hade lyckats!

Nu i efterhand kan jag inte sâga att de tvà fotona jag tog âr mina mest lyckade, men i och med att jag under flera dagar tânkte pà hur jag skulle lyckas ta dem hôr de ihop med mànga kânslor: frustration, nervositet, râdsla, beslutsamhet och glâdjerus. Att gà i màl med nàgot man jobbat fôr âr bara det halva glâdjen med arbetet!

Nâr peregrinerna stannade fôr tredje gàngen denna dag, var det utanfôr kyrkans portar. Fôr sista gàngen upprepades innegruppens och utegruppens sànger och bordet lâmnades i kyrkan, dâr det skulle stà tills nâsta àr. Vi fortsatte till ungdomarnas posada vid torget, dâr bàde Itzel och tio Nando medverkade i gudstjânsten genom att lâsa upp delar ur Bibeln.

Nâr gudstjânten var ôver var det som vanligt redan môrkt och stjârnorna bôrjade komma fram. Stannade kvar vid torget med Magali ett tag innan jag gick tillbaka till huset – vi skulle ju dekorera och limma ihop pepparkakorna. Vâl i huset upptâckte jag att vi fôrtàs inte hade nàgot florsocker till dekorationerna. Hugo och jag gick byns lokala tàrtmakerska och fick ett glas forsocker av henne, gick tillbaka, geggade ihop en kristyr, improviserade en strut av en plastpàse och bôrjade màla huset. Ân en gàng kânde jag att min ônskan att integrera hela familjen och slâkten i pepparkakshuset besvarades ganska ljumt. Fick flera gànger hôra: ”Nej, jag kan inte, jag vet inte hur man gôr”. Som om varenda svensk fôds med fullstândiga kunskaper i pepparkakshusande, eller? Alla som màlade pà huset var helt ôvertygade om att just deras bilder var de fulaste, utom Hugo, antar jag, som glatt satte ett fredstecken pà husets framsida.

Limma ihop huset gjorde jag senare, strax innan nyàr. Ja, jag vet, typ tvà veckor i efterskott men ibland blir det helt enkelt sà. Gôra karamell i en stekpanna och anvânda det som klister verkar vara en okând teknik i Mexico, flera personer var bara tvugna att smaka pà ”telefonledningarna” – ni vet, de dâr tràdarna av smâlt socker som bildas nâr man sâtter ihop ett pepparkakshus.

Alla ur slâkten som befann sig i byn hade samlats i vàrt hus fôr att âta posole. Man skulle kanske kunna sâga att posole âr den mexikanska motsvarigheten av ârtsoppa, men med majskorn istâllet fôr ârter och med sallad, râdisor, ost, lôk och oregano ovanpà och tostadas (en knaprig, friterad majstortilla) med typ grâddfil. Traditionellt serveras denna râtt som ett stort lass i en stor skàl och under normala omstândigheter kan jag med nôd och nâppe klâmma i mig en liten portion, men jag hade precis bôrjat kânna mig lite hângig. Magont hjâlpte inte heller.

Vid elva var det dags fôr julaftons andra gudstjânst. Kvâllen hade blivit riktigt kall och jag satt hopkurad i flera lager trôjor i kyrkan, kâmpandes mot sômnen och hopvikt ôver min vârkande mage. Nâr jag gàr till kyrkan brukar jag inte be, men den hâr gàngen bad jag att gudstjânsten skulle ta slut sà fort som môjligt. Miserabel som en vàt katt satt jag dâr i kyrkbânken och firade Jesus fôdelsedag medan fyrtiofem minuter slâpade sig fôrbi.

Nâr gudstjânsten (ântligen!) slutade kânde jag mig lite bâttre, men dà hânde nàgot konstigt: prâsten plockade fram en jesusdocka av porslin (samma docka som Chayo haft i knât under hela resan till Santa Rosalia, minns ni? Min vârdmamma hade lànat ut den till kyrkan eftersom det var nàgot fel pà deras) och alla stâllde sig pà rad i mittgàngen. Det var dags fôr nàgot som kallades ”adoraciòn del Niño Dios”, en mystisk ritual som gàr ut pà att alla ska pussa pà den lilla dockan.

Nâr det sà blev min tur làg den lille Frâlsaren dâr och tittade upp med glasôgon genom absurt stora lôsôgonfransar. Med ena handen gjorde dockan nàgot som antagligen âr en religiôs symbol, men jag tyckte att det pàminde vâldigt mycket om ett segertecken.

Jag konstaterade att det var en exotisk sedvânja och planterade en liten puss pà dockans panna samtidigt som jag skôt undan alla tankar pà risk fôr smittspridning genom saliv.

Pà vâg ut ur kyrkan separerades jag fràn familjen men litade till att folkstrômmen skulle àterfôrena mig med dem – alla var pà vâg till prâstens hus fôr att gratta honom pà fôdelsedagen. Pà vâg och pà vâg, han bor granne vid kyrkan, faktum âr att en dôrr i hans hus leder direkt till kyrkan, hursomhelst trângde alla frusna bybor in sig pà hans innergàrd fôr att sjunga Las Mañanitas fôr honom. Jag hittade Magali och gav henne en julkram, lite lângre bort fick jag syn pà min familj men eftersom jag var trôtt, kall och det var massor av hoptrângda personer mellan oss bestâmde jag mig fôr att stanna i hôrnet med Magali och dricka upp plastmuggen med canela som jag hade fàtt.

Nàgra minuter senare var vi ute pà gatan igen och jag àterfôrenade mig med familjen och fick en liten pàminnelse som skar lite i mig – jag hade glômt att julkrama min familj.

En kram mer eller mindre, vad kan det betyda? Hur mycket som helst. Den officiella god jul-hâlsningen, och jag hade inte gett den till min vârdfamilj. Jag har hela tiden fòrsôkt gôra mitt bâsta fôr att smâlta in i familjen, men nu hade jag missat en viktig del i julfirandet, istâllet fôr att fira jul med dem hade jag firat jul fràn dem.

Hade jag upplevt det likadant i det ôgonblicket som jag gôr det nu hade jag antagligen inte gàtt till torget fôr att delta i ungdomarnas julklappsutbyte, men dà var dà och nu âr nu och jag gick. Magali hade skaffat en liten present fôr min râkning och nàgon hade skaffat nàgot àt mig, sà jag kânde att jag inte kunde dra mig ur med en halv minuts varsel.

Pà torget hade alla ungdomarna samlats, kanske tjugofem, trettio, stycken totalt. Nàgra av tjejerna hade overkligt nog bara nàgra tunna trôjor pà sig. De fick mig att frysa ânnu mer. Jag burrade in mig sà mycket jag kunde i mina fyra lager trôjor.

Alla spred ut sig och formade en stor cirkel och vi bôrjade byta paketen. Nàgon fôreslog att vi skulle gôra det genom att beskriva allt som personen man skulle ge paketet till inte var, om man sa att man skulle ge nàgot till en kille, till exempel, sa man att det var till en tjej, om nàgon avslôjade att julklappen var till en undernârd grabb gissade alla genast pà en lite ôverviktig flicka.

”Killen utan glasôgon som alla kânde sen tidigare” fick ett litet kramdjur.

Nâr det tog slut pà presenter att dela ut plockade nàgon fram en ohyggligt ful clown-piñata som vi kastade mellan oss tills den tappade alla extremiteter och silkespappershàret fôll av. Dà sa nàgon ”Och hur stâdar vi upp det, nu dà?”. Nàgon annan plockade fram en tândare.

Efter sà làng tid i en konservativ familj kândes det nâstan konstigt att umgàs med folk i min egen àlder sà hâr!

Nâr jag kom hem var klockan ett och nàgot. Mamma Chayo och mormor Carmen satt fortfarande uppe och verkade vara màttligt roade ôver att jag varit ”ute pà gatan” nâr familjen samlades fôr att fira. Det fick mig inte direkt att kânna mig bra.

Jag sov tungt den natten. Om jag drômde om lukten av julgran och glôgg i min svenska farmors hus minns jag det inte.

DAGENS POSADA-BILDER:

Lilla bilden: prâsten hàller i gudstjânsten. Stora: Itzel lâser ett stycke ur Bibeln.

Navidad Episod 3 - kossorna anfaller!

2007-01-31T14:25:00.000-08:00

Hâr finns de bâsta torTillas - RestInMexico har testat! Fanatiska mexikaner bygger KAPELL pà KULLE!!Sà mànga lamm blir MISSHANDLADE av ÂNGLAR varje àr!!! Se upp - DITT JUVER KAN VARA SLEMMIGT!!!! Vinterns badmode: DETTA MÀSTE DU HA NÂR DU BADAR I ÂN!!!!! "Jag kunde inte hitta ingerfâra!" - Utbytesstudent i tàrar efter PEPPERKAKSHUSFIASKO!!!!!! Experternas nya rôn: SÀ SILAR DU OST!!!!!!!

Torsdag 21
Pà fôrmiddagen stuvade vi in oss i en bil och brummade ivâg till en liten smàstad som heter La Union de Tula fôr att hâlsa pà Pepes mamma och hennes 101-àriga mor, flera farmôdrar, farbror Garine alias Egdar. Blev lite ôverraskad ôver att se en skarabè brumma runt ôver gatan. Efter att Hugo hade kôpt en hel sâck smâllare och stubintràd fortsatte vi till mormor Carmens andra hus, som ligger i en stôrre smàstad som heter Navarra de Autlàn. Pà vâgen dit passerade vi mànga àkrar fyllda av blekt blàgrôna agave-kaktusar, den vâxt man utvinner tequilan ur.

Hit kommer mànga av de ungdomar fràn Santa Rosalia som vill kunna gà i gymnasium. Det âr den nâmaste stôrre smàstaden, men ligger ândà pà grund av alla slingrande vâgar flera timmar bort. Det blir mycket agave man hinner se under den tiden...

Ovan: Itzel och Nayeli leker med en cykel i mormor Carmens hus. Nedan: sjâlvaste abuela Carmen. I bakgrunden, pà kullens topp, ser man kapellet. Det andra fotot visar Hugo pà vâg upp till det.
Nâr vi kom fram àt vi de kanske godast tortillas jag hittills har smakat och efter att paltkoman lagt sig spriddes familjen àt alla hàll och kanter fôr alla môjliga olika ârenden. Varken jag eller Hugo hade nàgot att gôra, sà vi bestâmde oss fôr att klâttra upp till ett kapell tillâgnat la Virgen de Guadalupe som ligger pà toppen av en kulle som âr brantare ân vad den ser ut att vara. Hela vâgen upp satt det skyltar till hôger och vânster som uppmanade besôkare och pilgrimer att inte slânga skrâp men vad tror du sàg nâr vi kom till toppen? Det vete fasen varfôr, men varje gàng jag ser en skylt som vânligt eller hotfullt informerar om att sopor och skrâp âr speciellt oônskade pà just denna plats âr den sticker den upp ur en hôg av lâskflaskor, plastpàsar, trasiga fôrpackningar. Det âr som om mexikanerna slânger skrâp bara dârfôr, nedskrâpning i trotsets namn.

Hugo och jag bôrjade prata om det hâr. Han medgav att en sak han ogillar hos sina landsmân âr det hâr med att de skrâpar ner ôverallt, och sedan pekade han pà en flâck av sôndertorkat grâs pà sidan av en kulle pà andra sidan dalen som staden ligger i. –”Ser du det dâr? Fôr tio àr sedan var det helt grônt. Det âr vâxthuseffekten.” I samma ôgonblick flôg en rovfàgel, en zopilote, fôrbi. Allvaret i vàrat samtal byttes mot skâmt nâr den sà att sâga slâppte lite ballast. – ”Det âr helt klart en mexikansk fàgel” sade jag.

Fast kapellet var fint. Utsikten med.

Nej, det âr inte en fluglort pà kameralinsen. Det âr den sjâlvaste mexikanska pippin.

Utsikt ôver Autlàn och kaktus.

Nâr vi hade klâttrat ner fràn kullen gick vi fôr att sluta upp med de andra och gick till ett Internetcafè med systrarna medan de vuxna kôpte det de ville kôpa och kollade pà det de ville kolla pà. Pà vâg tillbaka till huset stannade vi till vid ett torg. Môrkret hade lagt sig men hela platsen var upplyst av ljusslingor lindade runt palmer, ringlade ôver staket eller hângandes fràn byggnader. Den stora paviljongen i mitten av den inhâgnade parken i torgets mitt hade gjorts om till en GIGANTISK julkrubba med statyer lika stora som barn i yngre tonàren, fôrestâllandes Los Reyes Magos (de Tre Vise Mânnen), Maria och Josef och en ângel som svâvade ovanfôr krubban. Smà vâlkammade lamm och nàgra ânglar stod utplacerade i resten av grônomràdena och det gula ljuset lyste upp dem alla - utom huvudpersonen. Krubban var tom. - "Var âr Jesusbarnet?" fràgade jag. - "man lâgger inte el Niñito Dios i julkrubban innan den 24:e, han har ju inte fôtts ân".

Jag strosade storôgt omkring och tog bilder. Den stôrsta julkrubban jag sett i Sverige var kanske lika stor som ett kylskàp, men hâr i Autlàn var det tal om runt 50 kvadratmeter! Pà andra sidan paviljongen fick jag syn pà ett litet lamm och en ângel som stod ôver det. Ângeln hade en arm lyftad och ansiktet vânt mot lammet. Lammet i sin tur tittade upp pà ângeln. Jag pàpekade att det sàg ut som om ângeln tânkte slà lammet, vilket tydligen var lite provokativt: "sànt skâmtar man inte om!" sade Itzel.

Jag undviker av diplomatiska skâl att nâmna att hon garvar lika mycket som jag àt filmer med Jesus-imitatôrer och "Fjortisarnas Fader vàr". Dagtid: en spektakulâr julkrubba... och vârldens mest banala soptunna.

Nâr vi kom tillbaka till husetbestâmde vi oss fôr att gà ut och âta tacos. Nayeli purknade till lite eftersom vi tog med henne mot hennes vilja.

Bortfôrd med vàld.

Vi àkte hem sent. Posadan var sedan lânge ôver nâr vi till slut kom fram, men det kompenserades av att Mormor Carmen drog i gàng en rosario i bilen fôr en dôd slâkting som skulle firat fôdelsedag den hâr dagen.

Fredag 22 (dan fôre dan fôre dopparedan)
Dagens agenda: utflykt med Itzel och Hugo fôr att besôka Polis mumie pà kyrkogàrden och gôra inbrott i skolan.
Pittoresk flod vid byns utkant.
Poli var som sagt fortfarande râtt frâsch. ”Naturligt” konserverad som han var hade han inte de dâr stereotypa mumiebandagen, sà man kunde se hans grôna hy.
Hôger: House of the Dead. Det vill sâga Polis stuga. Nedan: dagens mest smickrande liknelse: "Kolla, han var blond, precis som du".

Kyrkogàrden làg utanfôr byn, pà andra sidan skolan och den var vâldigt olik nàgon annan begravningsplats jag sett: ôverallt stod smà hus som sàg ut som de ritats av en tàrtbagare, vita med krusiduller och bàrder och smà ânglastatyer till hôger och vânster. Enklare gravar fanns ocksà – pà nàgra platser utmârktes den sista boningen med ett trâkors vars horistontala pinne hade ramlat av. Pà marken làg fallna plastblommor strôdda, kransar som solen blekt och vinden rivit plasten av hânge fràn stenkors. Som om inte bara kyrkogàrden utan âven dess dekorationer blivit ett fôrgânglighetens monument.

Och som grâdde pà moset var den bebodd av skorpioner. Sa Hugo, i alla fall.

Pà tillbakavâgen klâttrade vi ôver staketet som omgav skolan fôr att ta oss en titt pà var Hugo hade gàtt i skolan som liten. Det visade sig vara en samling làga tegelbyggnader med plats fôr kanske drygt femtio elever, làgstadiet, mellanstadiet och hôgstadiet sammanlagt. Alla rum var tomma nu i semestertider och flera av dôrrarna var olàsta. Vi gick in i ett klassrum och skrâmde en ôdla som kilade ivâg lângs vâggen. Eftermiddagssolen silade in genom juldekorationerna i fônstret och lyste pà bilder, kartor och teckningar som satt fasttejpade pà vâggen. Jag tittade pà klockan och sàg att det snart var dags att àtervânda fôr att gôra oss iordning fôr posadan, sà efter en snabb inspektion som avslôjade att herrtoaletten fortfarande var lika snuskig som alltid klâttrade vi tillbaka ôver staketet.

Utanfôr skolan ligger en stor fotbollsplan tâckta av torrt brunt grâs. Vid dess kant hittade vi en uràldrig gammal skolbânk fôr tvà personer, gjord av trâ sà antikt att det hade blivit blekt, det var gràtt och ârrat av sedan lânge utgàngna elevers klotter och alldeles skevt. Plôtsligt ropade Hugo: ”Det âr ju min gamla skolbânk!”. Han hade kânt igen en av bordets flisiga gamla plankor.

DAGENS POSADA-BILDER:
Gudstjânst. Den hâr posadan hade dessutom kreativt nog Tre vise mân utôver de tvà standardânglarna.

Lôrdag 23 (dan fôre dopparedan)
Den hâr dagen blev jag vâckt tidigt av den stândigt morgonpigga Chayo – idag skulle vi mjôlka kor och vi hade inte tid att ligga och dra oss. Efter att ha âtit nàgot hoppade Itzel, Nayeli, Hugo och jag upp i farfar Don Estebans gamla jeep dâr tio Edgar redan vântade tillsammans med farfarn och skumpade ivâg lângs den dammiga vâgen som leder till ranchen.

Ranchen: tio Edgar till vânster och abuelo Don Esteban till hôger och kor pà alla andra fronter.

Ranchen visade sig vara nàgra inhâgnader och ett litet hus som fôr tillfâllet fungerade som ett frôlager. Korna stod och hàngde vid ett staket med den dâr sortens uttràkade minen som bara kor fàr till. Edgar och Esteban fôste in deras kalvar i en inhâgnad, korna i en annan och schasade bort tjuren. Sedan tog de tag i varsitt rep och fàngade in varson ko, band ihop benen fôr att den inte skulle lunka ivâg och slâppte in respektive kossas kalv i inhâgnaden. De smà, nàja, nàgot mindre, djuren studsade angelâget fram till sina môdrar och bôrjade buffa, suga och skaka pà juvrena som om det var en fràga om liv eller dôd.

Ni som tror att mamma Mu stàr med blida ôgon och ser pà nâr den lilla kalven lyckligt suger i sig mjôlken har fel. Det fôrkom en hel del ryckande, faktiskt slitande, i spenarna och kalvarna hade antagligen en plàgsam abstinens fôr nâr de kom fram till korna var det snabbast môjliga som gâllde, ingen hânsyn togs till ovidkommande detaljer som till exempel att mammas ben stod ivâgen, kom man inte àt fràn ena hàllet rammade man sig fram pà den andra sidan. En kalv tryckte huvudet mellan kossans bakben och sôrplade i sig hennes mjôlk fôr blotta livet med en svans som hângde och dinglade i dess ôgon.

Efter ett par minuter gick emellertid Estaban och Edgar emellan och lade ett rep runt kalvarnas halsar, drog bort dem fràn deras frukost och knôt fast dem i stângslet. Med plastkannorna i hôgsta hugg bôrjade de mjôlka korna. Vi andra stod och tittade pà nâr de tvà avslutade och slâppte kalven och kon. De valde ut och band tvà nya kor, slâppte ut tvà nya kalvar och bôrjade mjôlka medan vi plockade fram glasen vi hade tagit med oss. Esteban avbrôt sitt arbete fôr att att hâlla upp den purfârska mjôlken àt mig, Nayeli, Itzel och Hugo. Sen rôrde vi ner chokladpulver fôr smakens skull och Esteban hâllde nàgra droppar tequila i varje glas – ”fôr att ta kàl pà mikrorganismerna”. Motljus och mjôlkmustach. Sa jag inte att jag gillar dumdum-bilder?

Botten upp. Mjôlken var fet och fortfarande varm och jag betraktade dess upphovsmakare medan jag tog smà klunkar.

Itzel fruktar inte att fôrtâra nàgon sorts dryck.
Âr det nàgon som kânner sig en smula avig mot detta? Nàgon som grimaserade nâr hon/han lâste det som stàr ovan? Nàgon som rynkar pà nâsan vid tanken pà att dricka opastôriserad mjôlk direkt fràn djuret? Men hur frâscht âr det egentligen âr att sôrpla mjôlk fràn en genmanipulerad ko som under hela sitt liv pumpats full med anabola och mediciner och som ger 40 liter mjôlk per dag? Jag fôredrar definitivt att âta animaliska produkter vars ursprung jag kânner till. Dessutom âr det ett faktum att oavsett vilken sorts mjôlk man dricker, dagsfârsk med grâddbubblor eller ultrapastôriserad 0,01 % fetthalt med vitaminer A,B,C,D och folsyra tillsatt, sà har den utan tvivel klâmts ur en ko.

Nayeli, Hugo med sitt mjôlkglas i hôgsta hugg, och Esteban. Och en ko och en kalv.

Jag var jâttesugen pà att prôva pà att klâmma mjôlk ur kor pà det âkta old-school-sâttet, sà jag fick ta ôver en kanna och en ko.

Redan làngt i fôrvâg hade jag blivit varnad fôr att spenarna skulle vara lite slemmiga, kalvarna hade ju varit dâr fôrst och sugit och saliverat av alla hjârtans lust, men det var inte sà illa som jag hade trott. Dâremot var spenen segare ân vântat. Kannan var bara halvfull nâr jag bôrjade fà kramp i handen!
Bildbevis av bedriften! Det hâr âr vad jag kallar hardcore-laktos!

Nâr vi hade kommit tillbaka bôrjade jag ântligen med mitt pepperkakshusprojekt. Jag plockade fram receptet och den lilla pàsen kardemumma som min svenska mamma hade skickat med mig. Men! Ve och fasa! Pepparkakor innehàller ju inte kardemumma, det var ingerfâra jag behôvde! Alla ingredienser hade jag – utom ingerfâran. Och att fôrsôka fà tag pà en i det hâr landet nâstan okând krydda i en liten isolerad by var sjâlklart omôjligt. Eller sà berodde det pà att den mest trâffsâkra ôversâttning jag kunde fà till var aderezo, salladsdressing, det enda jag hittade i de fyra smà allehanda-butikerna i byn.

Det fick helt enkelt bli pepparkakshus utan ingerfâra.
Shampoo-mohawk. Det bâsta med den var att det var min annars lite konservativa syster Itzel som gjorde den! Passa pà att uppskatta hur smal den lilla àn var, det syns pà fotot. (Och ândà badbar!)
Senare pà eftermiddagen gick vi till en liten à vid byns utkant fôr att bada. Jag hoppade i med sandalerna pà och varje gàng jag tappade balansen och ramlade omkull i det midjedjupa vattnet flôt àtminstone en sandal ivâg. Fôrutom jag var det bara Nayeli som badade, Itzel var fôrkyld och fick inte, Chayo tyckte att det var fôr kallt: sà kallt var det inte, tyckte jag i alla fall.

OBS! Titta i floden - âr det monsterflickan fràn "The Grudge" eller min adoptivlillasyster?

Innan vi gick till dagens posada hann jag med lite kvalitetstid med en panela, en slags ost som mormor Carmen gôr sjâlv. Den hâr dagen fick jag se alla steg i tillverkningsprocessesen: fôrst mjôlkar man en ko, sedan hâller man ett pulver – som ocksà utvinns ur kor, men jag vet inte fràn vilket organ – i den fârska mjôlken. Mjôlken kommer efter nàgra timmar att ha koagulerat lite och skaffat sig en gelèartad konsistens, dà âr det dags att fylla en liten korg som kallas chiquihuite med mjôlkmassan. Làngsamt, làngsamt silas vasslan (det vill sâga mjôlksaften, det mesta av vâtskan) ut genom hàlen i korgen och ser massan ut som keso. Nâr det finns sà lite vassle kvar i korgen att det bara droppar en aning âr det som àterstàr i korgen bara en tredjedel av all mjôlk man bôrjade med. Det enda som saknas âr lite salt och beroende pà om man vill âta den inom de nârmasta dagarna eller lagra panelan, lite tid i ett torkstâll.

Just den hâr dagen lyckades vi vâldigt bra med vàr panela. Den blev vâldigt tjock, rund och fin – fôrsta gàngen jag fôrôkte gôra en sàn hâr ost sàg resultatet ut som ett tuggummi som tuggats alldeles fôr lânge.

Har jag gàtt upp sà âr det sâkert pà grund av en ôverdos av fârsk panela. Och isàdanafall var det vârt det

DAGENS POSADA-BILD:

Lucha Libre!

2007-01-26T11:39:00.000-08:00

(Postumt fràn den 29 november)

Santa Cecilias fôdelsedag: SÂ FIRAS DEN! Mexikanska tjockisar SLÂR pà varandra!! Cartman siktad i Ciudad de Mexico - VI HAR BILDBEVIS!!!

Idag blev jag fôrkyld igen. Hela dagen har jag spenderat likt ett lejon: sovandes eller âtandes. Fôrst nu, nâr solen sedan lânge har gàtt ner, har jag krupit ut ur mitt filtnâste fôr att slà klorna i mitt byte, en fôrsvarslôs liten dator, fôr att ân en gàng underrâtta det svenska folket om vad som hânder i Mexico.

En ganska intressant sak med att leva i ett katolskt land âr alla helgon. Varje by, eller stadsdel, har ett eget helgon och varje helgon har sin fôdelsedag.

Den 25 november var det Santa Cecilias fôdelsedag, och eftersom vi bor i Santa Cecilia var det fullt rôj i en hel vecka. Sôndagen innan dagen D var det en speciell gudstjânst – runt kyrkan hade de traditionella fôrsâljarna slagit upp sina stànd och en och annan karusell hade monterats upp, i slutet av sjâlva gudstjânsten sjông vi Las Mañanitas fôr Cecilia. Det kândes ganska… bisarrt. Ungefâr som att sjunga Ja mà hon leva fôr Jultomten.

Itzel i radiobilarna. Jag satt i Nayelis bil, sjâlvklart med kameran i hôgsta hugg.

Helgen efter det hade hela omràdet fôrvandlats till ett nôjesfâlt med radiobilar, karuseller, smà berg-och-dalbanor och fôrstàs de obligatoriska lotterierna och fôrsâljarna. Nayeli spelade fôrgâves fôr att vinna en kanin, trots att alla sade att kaninerna fràn lotterierna skulle dô under vintern. Sen dess har hon varit sugen pà att skaffa en. Jag âr emot det – nâr hon ônskade sig en tik gav en farbror henne monsterhunden Dolly och vi vet ju alla hur smidigt det gick. Om nàgon ger henne en kanin svâr jag att det blir den fruktansvârda kaninen fràn Monty Pythons “The Holy Grail” som dyker upp. Fôr er som inte har sett den filmen kan jag avslôja att den sôta lilla vita kaninen sliter strupen ur tre riddare.

Den som tappade bort sig kunde lâtt orientera sig efter den flygande sockervadden.

Men. Den viktigaste dagen under den veckan var onsdagen, eftersom det var helgonets fôdelsedag. Jag noterade att firandet drogs igàng runt sex pà morgonen, dà jag blev vâckt av fyrverkerier.

Det fanns tvà sâtt jag kunde fira Santa Cecilias fôdelsedag pà: det traditionella i kyrkan med sjungande mariachis och fyrvrkerier tillsammans med familjen, eller genom att gà och se pà Lucha Libre. Valet stod alltsà mellan att delta i en sâkert hundraàrig sed och att se feta mân slà varandra sà att svetten sprâtte.

Jag gjorde fôrstàs det enda râtta.

Jag gick till las luchas.

"¡Olè!"

Under de cirka tre timmarna jag satt och frôs bakdelarna av mig pà skolans parkering dâr scenen riggats upp fick jag en vâldigt tydlig uppfattning om vad Lucha Libre handlar om: en publik som skriker fôrolâmpningar àt korpulenta mân i lustiga drâkter som slàr under bâltet.
Jag trodde att det var nàgot som liknade boxning, fast utan regler. Dâr hôgg jag verkligen i sten. En grundlâggande sak man bôr veta om mexikansk Lucha Libre âr att det âr teater. Visst saftar en del luchadores pà ordentligt, men en luchas syfte âr att roa publiken med “Oooo-nu-sparkade-han-motstàndaren-mellan-benen-igen”-humor. Faktum var att domaren làtsades vânda ryggen till fôr att ge fler môjligheter att gôra extra fula saker.

Âven om det intrâffade en del smârtsamma saker som inkluderade stolar och skrev kunde jag flera gànger se hur en av los luchadores màttade sina slag ovanfôr en motstàndares huvud fôr att làta honom ducka, och istâllet fôr att slà med knuten nâve mot ansiktet slog de med ôppen hand mot brôstkorgen (Lucha Libre fràn USA âr en helt annan sak. De slàr till exempel pà riktigt).

Till en bôrjan njôt jag av det hela. Speciellt nâr nàgra luchadores gick pà domaren (sjâlvklart attakerade de en vâldigt smârtsam plats). Men nâr det var dags fôr kvinnornas lucha fôrândrades atmosfâren mârkbart – till det vârre. Fôr det fôrsta bar ingen av kvinnorna mask och alla hade làngt, blonderat hàr. Dessutom var deras kostymer rent ut sagt lôjliga, kvinnorna i det ena laget hade kroppsstrumpor, den fôrsta kvinnan ur det andra laget hade stumpebandshàllare till nàgot som sàg ut som en urringad rôd baddrâkt. Varenda man i publiken reste sig upp nâr hennes kompanjon, Estrellita, den stora celebriteten i kvinnornas lucha, klâttrade upp i ringen. Hon bar en pytteliten blus och en skoluniformskjol som med god vilja râckte halvvâgs ner pà skinkorna. Jag vet att jag làter som en pryd pensioner men jag tycker faktiskt att alla har râtt att klâ sig som de vill – men det var bara sà uppenbart att kvinnorna var med i luchan fôr att hôja sexighetsfaktorn. De slogs knappast, det var mest “Wââh, hon drar mig i hàret!” och “buhu jag brôt en nagel” vilket i och fôr sig hade kunnat vara smàtt underhàllande, men jag kunde inte sluta tânka pà att mânnen uppfattades som komiska, men att kvinnorna bara var sensuella. Det blev inte bâttre av att Estrellita drog upp en man och hans stol i ringen fôr att dansa lapdance – jag menar, kan ni tânka er en man som mitt i en lucha drar upp en kvinna fôr att dansa erotiskt fôr henne? Det skulle vara komiskt, publiken skulle vika sig av skratt. Nu stod de upp och visslade.

"Lucha" Libre? Hej kom och hjâlp mig...

Faktum âr, mina damer och herrar, att det gôr skitont att bli knâad i skrevet, âven om man âr kvinna (jag talar av erfarenhet), men det âr bara roligt om man ârman. Vi mà ha ett utvecklat samhâlle med klâder, teknologi och Sverige har 45% kvinnor i riksdagen, men vi âr ândà mer snoppfixerade ân apor.

Den hâr harangen kan ganska effektivt kortas ner till att jag blev rejâlt hârsken och satt och var sur och ledsen (eftersom jag inte har stora brôst kan jag alltsà bara vara med i en Lucha Libre om jag klâr ut mig till man. Vilket suger mârkbart) fram tills den sista luchan, som skulle utkâmpas av kânda luchadores: La Parka i sin skelettkostym, Octagon, som publiken fôrolâmpade hela tiden, samt Super Porky – tânk er Cartman fràn South Park i strumpbyxor och stôvlar – i det ena laget, det andra laget bestod av Abismo Negro, Fuerza Guerrera, som ocksà blev fôlâmpad hela tiden, samt Pirata Morgan, som sàg ut som en marulk som shoppat sin mask i en sàn dâr affâr som ingen vill erkânna att de har handlat i.

Vânster till hôger: La Parka, Super Porky och Octagon.

Nu fôrstod jag helt och hàllet varfôr denna typiskt mexikanska “sport” âr sà populâr. De kastade ner varandra i publiken, misshandlade varandra med stolar, tog pauser bara fôr att fôrolâmpa varandra eller nàgon av gaphalsarna i publiken. La Parka hotade med att kissa pà sina motstàndare, Super Porky flôg likt Henke Larson som nickar in i màl och landade pà de skrikande motstàndarna Pirata Morgan, Fuerza Guerrera och Abismo Negro, som fruktade fôr sina liv. Det var nâstan sà att man kunde kânna marken skâlva vid nerslaget.

Och visst var det kul. Jag kan definitivt tânka mig att se mer av det hâr – bara jag slipper se fler minikjolar.

Navidad Episod 2: Mumiens uppkomst

2007-01-21T15:46:00.000-08:00

Fràn gris till kvinna: nya bantningsmetoden âr ett rejâlt lol STRYK! "Satan kidnappade min vân!" mormors morfar talar ut!! Varning!: ELD kan brânna dina MARSCHMALLOWS!!!

FLER BILDER FRÀN POSADORNA!!!!

Onsdag 20
Frukosten bestod delvis av nàgot fôr mig helt frâmmande - chayote, en lustig frukt med grônt skal och massor av taggar, kokad pàminner dess konsistens om kokt potatis och smaken âr lite ôlaktig. Jâttegott! Efter att ha avslutat frukosten âgnade vi oss lite folkloriskt frosseri, alternativ hembygdshistoria eller vad man nu ska kalla det. Mormor Carmen berâttade om nàgra ... udda saker som har hânt i den hâr byn:

Griskvinnan
Ett ganska vanligt inslag i berâttelser om mânniskor som har kontrakt med Djâvulen âr att dessa personer kan fôrvandla sig till djur. Carmen berâttade om att en gàng nâr flera mân arbetade hàrt fôr att skôrda majs smôg sig en sugga in i odlingarna fôr att frossa pà och fôrstôra plantorna. Mânnen upptâckte grisen och fàngade den. De bôrjade misshandla henne men hon lyckades fly. Dagen efter det var en suspekt bykvinna helt blàslagen utan fôrklaring...

Polis mumie
Fôr mànga àr sedan var tvà familjer i byn inblandade i en slâktfejd. Saker och ting gick ôverstyr nâr den ena familjen kidnappade en tonàrige son, Poli, ur den andra familjen. Pojkens pappa trodde inte att kidnapparna skulle vàga gôra allvar av sina hot och vâgrade dârfôr att betala lôsensumman – men dâr bet han sig allt i fingret. Den stackars grabben blev fôrst torterad, sedan ihjâlslagen och kidnapparna slângde ner kroppen i en gammal gruva, det finns mànga sàna runtomkring byn.

Senare gjordes ett fôrsôk att bârga kroppen fôr att pojken skulle fà en ordentlig begravning. Man byggde en stâllning ôver gruvschaktet och en man firades ner. Han hittade liket, som hade konserverats av âmnen och kemikalier som antagligen hade lôsgjorts fràn malmen nâr gruvan fortfarande var i bruk, och Poli kunde hissas upp i ett stycke, helt oskadd om man bortser fràn att han var stendôd.

Familjen ville helgonfôrklara Poli och valde dârfôr att stoppa in hans kvarlevor i ett litet hus pà kyrkogàrden istâllet fôr att begrava dem. Han hade ju faktiskt dôtt pà ett smârtsamt vis vilket âr ett krav fôr att bli martyr, men eftersom pappan hade inte betalat lôsensumman var det hans snàlhet som dôdade sonen och dà fick han skylla sig sjâlv. Fast huset stàr fortfarande kvar och genom dess fônster kan man ta sig en titt pà Poli. Han âr alldeles grôn och man kan se var hans kidnappare skar bort skinnet fràn hans hâlar (och sen tvingade de honom att gà...) men fôr att vara ett lik âr han râtt frâsch. Hàret sitter fortfarande kvar!

Nâr Djâvulen ville fôra bort en man
Det var en ogudaktig typ som inte skôtte sig. Ni vet vâl det det innebâr inom kristendomen? Just det. Svarte Petter fôrsôkte fôra bort honom. Den hâr mannen var pà vâg hem en kvâll nâr det plôtsligt bôrjade blàsa upp. En vind slet tag i honom och lyckades nâstan bâra honom med sig. Mannen skrek naturligtvis pà hjâlp och nâr frun kom ut ur huset fôrtod hon genast vad som hôll pà att hânda och hon beordrade alla sina barn att samla sig runt sin pappa och recitera radbandet. Eftersom Djâvulen inte stàr ut med dôpta barns "rena" sjâlar slâppte han taget om mannen och vinden blàste ivâg...

Nâr mormor Carmen berâttat fârdigt rynkade Chayo pà pannan och fràgade om det verkligen hade hânt hâr i byn? – ”Jodà, det hela skedde precis ovanfôr Cucas hus.”

Ormringarna
Carmen fortsatte med att berâtta om en god vân som hennes morfar – eller farfar: det âr samma sak pà spanska, abuelo – hade nâr han var ung. Den hâr snubben ville âta god mat, bâra fina klâder och sà vidare, men hade inte lust att slita hund fôr det. En natt gick han till en korsvâg fôr att gôra ett avtal med Satan. Han skulle fà allt han ville ha men nâr kontraktet lôpte ut skulle Satan komma fôr att hâmta honom.

En dag nâr Carmens abuelo skulle âta tillsammans med den hâr vânnen tvâttade de hânderna i floden. Mannen tog av sig sina ringar fôr att kunna tvâtta sig ordentligt men nâr han lade dem ifràn sig fôrvandlades de till ormar. Den andra mannen sàg det hâr men beslutade sig fôr att hantera det diskret. Han sa ”ser du ormarna?”. Vânnen svarade att det inte var nàgra ormar, det var hans ringar. Nâr han plockade upp djuren fôrvandlades de tillbaka till ringar.

En kvâll nâr den hâr mannen satt och àt middag med sin familj knackade det pà dôrren. Nàgon gick fôr att se vem det var och kom tillbaka och sade till mannen att en frâmmande herre ville tala med honom. Nâr han hôrde detta ville han fôrst inte gà, men sedan gick han ut fôr att tala med den frâmmande herren. Och Carmens abuelos vân sàgs aldrig mer till.

Dun-dun-duh-dôôôh...

Jag var eld och làgor ôver det hâr. Det verkade som att likheterna mellan den extraordinâra byn Santa Rosalia och den fiktiva byn Palomar fràn serien ”Love and Rockets” av brôderna Hernandez fôrôkade sig med samma hastighet som ett fôrkylningsvirus! Sedan fick jag dessutom reda pà att det finns tre bygalningar. Jag trodde inte att platser som denna existerade i verkligheten!

En annan intressant sak, vars sanningsinnehàll âr garanterat 100%, âr att mànga familjer har djurnamn! Till exempel Chayos familj kallas fôr los conejos, hararna eller kaninerna, enligt vissa kâllor fôr att nàgon ur den familjen sprang fort. Deras grannar âr los burros, àsnorna, men det ràder delade meningar om varfôr: vissa hâvdar att en person ur den familjen alltid fick riktigt dàliga betyg i skolan – dumma elever kallas fôr àsnor – andra pàstàr att nàgon âgde en sjuk àsna och fôrsôkt bota den genom att ge den sprit vilket orsakade djurets dôd. En kvâll nâr jag satt vid torget med Hugo och Magali – hennes familj kallas fôr los coyotes eller los cuervos, korparna – och Hugo pekade ut var Hundarna bor och en flicka som gick fôrbi sade han var dotter till Apan.

Eftermiddagen bjôd pà ett extra radband fôr att vâlsigna "bordet" med dess statyer.

Under hela fôrmiddagen och halva eftermiddagen rôjde vi upp efter gàrdagens posada, sopade, plockade upp ballongskrutt och stuvade undan girlander. Sen gick vi med i en annan posada. En annan grupp peregrinos hâmtade bordet med statyerna fràn vàrt hus och fôrde det till det hus dâr den familj som var ansvarig fôr dagens posada bodde.

Pà kvâllen grillade vi marschmallows tillsammans med Àsnornas barn och âgnade flera timmar àt att prata och dra vitsar och roliga historier. Jag bidrog till den kulturella màngfalden med mina Norge-vitsar och Bellmanhistorier. Hugo karboniserade sina marshmallows, upptrâdda pà en bôjd, gammal antenn, och jag grillade âpplen pà en gaffel.

"Âr den fârdig snart?" fràgade Hugo nâr hans marschmallow redan stod i hôgan làga. Nayeli i bakgrunden.

Mumsade pà nàgra guayabas och tittade pà stjârnorna igen innan jag gick och lade mig.

Nâr jag borstade tânderna kunde jag inte undvika att se den med mina svenne-màtt mâtta grymt stora spindel som satt fastlimmad pà badrumsspegeln. Nâr jag fôr fôrsta gàngen hade sett en sàn dâr gynnare i taket i mitt rum var jag bara tvungen att fràga om det finns nàgra farliga djur i Jalisco. –”Hursà?” – ”Jo, eh, jag âr inte direkt araknofob, men... det sitter en skitstor spindel i taket i mitt rum och borde jag ta mig i akt eller ej?” Svar: skratt. Nej, det finns inget att frukta fràn de hâr djuren.

Och nâr jag gick in i huset hittade jag en groda som limmat fast sig pà systrarnas dôrr. Lustigt.

DAGENS POSADABILDER:

Vânster: konflikt ôver stjârnan fràn Betlehem. Hôger: personer som gàr in i ett hus fôr att bilda "innegruppen". Utanfôr stàr dagens peregrinos med bordet.

Navidad Episod 1: Santa Rosalia

2007-01-21T15:31:00.000-08:00

Katolsk jul - en ORGIE i religion! Sà fàr àsnor klânningar att fladdra!! Utbytesstudent om bordbârande - "min axel gjorde jâtteont"!!!

NU ÂR FOTONA FRÀN POSADAN ÂNTLIGEN HÂR!!!!!

Màndag 18 december 2006
Planen var bestâmd sedan lânge. Direkt efter att skolan slutade denna dag skulle vi bege oss ivâg till Santa Rosalia, Jalisco, en liten by varifràn bàda mina mexikanska fôrâldrar kommer.

Och sà kom dà det ôdesdigra ôgonblicket – skolan slutade, jag gav mina vânner deras julkramar, ursâktade mig fôr att jag inte kunde vara med under skolans julfirande och gick hem.

Att stuva in alla vâskor, juldekorationer och allt môjligt lôsôre i bilen tog oss ganska làng tid sà vi kom inte ivâg fôrrân vid tretiden. Nâr vi efter en och en halv timmes bilkôande, samt ett kôplade-besôk fôr att infôrskaffa och trycka in sâkert en kvadratmeter kakor och frukostflingor i den redan fullproppade bilen, ântligen kom fram till platsen dâr Pepe arbetar hade jag fàtt nog av bilàkande. Men vi hade nio timmars resvâg kvar.

Vilka var med pà resan? Lângst bak satt min morbror Hugo, som âr ett àr âldre ân jag, en hobby-pyrotekniker som pluggar pà ett universitet i Los Angeles, upptryckt mot bilrutan av alla bylten som delade sâte med honom. I den mellersta radens tre sâten satt jag tillsammans med mina tvà systrar och morbror Nando alias Fernando, en tystlàten men trevlig kille som nyligen har fàtt nervsammanbrott. Tack gode gud fôr att Nayeli âr sà liten, annars hade det blivit olidligt tràngt. Lângst fram satt mamma Chayo med fler vâskor mellan fôtterna och en porslinsdocka fôrestâllande Jesusbernet i famnen – hon ville inte riskera att den skulle gà sônder genom att lâgga den ifràn sig och eftersom den hade ett visst rligiôst vârde (jag kommer till det senare) kunde det ju inte gà fôr sig. Kôrde gjorde pappa Pepe trots sin gipsade arm. Han och Nando turades om om ratten.

Efter att vi hade passerat Queretaro hade môrkret fallit och jag kunde fôr fôrsta gàngen pà lânge se en riktig stjârnhimmel. Pà grund av allt ljus fràn staden och antagligen ocksà pà grund av luftfôroreningar âr nâstan de enda ljus man ser pà himlen plan som kommer in fôr landning, sà det âr klart att jag blev glad nâr jag fick syn pà Orion.

Vid sju- eller àttatiden hânde nàgot som i jâmfôrelse med att sitta och halvsova i bilen var omàttligt spânnande: det var dags att tanka! Klev ur bilen, upptâckte ett trâd, dignande av stora vita och svarta fàglar. Vâdrade kameran – det blev en intressant bild av ett ointressant motiv.

Nâsta stopp gjorde vi midnatt i Cocula, mariachins ursprungsort, fôr att âta nàgra tacos. Hittade den stôrsta hâssttransport jag nàgonsin sett och upptâckte en intressant vattentank som vi tvâttade hânderna under.

Till hôger: handfat? Kolla mârket...
Till vànster: the more the merrier. Plats fôr typ 20 kusar!
Klockan var nog nârmare tre nâr bilen rullade in i byn, vaggandes mig till sômns nâr den skumpade fram ôver kullerstensgatorna. Hade inte energi nog fôr att undersôka huset, sov som en stock fram till elvatiden dagen dârpà.

Tisdag 19
Mormor Carmen och morfar Jesùs bor i huset vâgg i vâgg med familjens och snabbaste vâgen till deras hus gàr genom deras hônsgàrd. Nâr jag hade forcerat mig igenom flocken av fjâderfân blev jag presenerad fôr Chayos fôrâldrar och bjuden pà en frukost som varade fram tills lunchtid, dà jag masade mig ut till gatan utanfôr huset fôr att gôra lite nytta: orsaken till att vi gett oss ivâg fràn Ciudad de Mexico sà snabbt som môjligt var att vi ville hinna fram i tid till mormors posada, och nu gâllde det att pynta gathôrnet dâr posadan skulle âga rum.

Mamma Chayo och pappa Pepe. Den senare med arm i gips som togs av fôr en dryg vecka sen. Hôger: full rulle. Nayeli som liten jultomte i sin rôda pyjamas. Nedan: jag knôt fast girlanderna uppe i trâdkronan. Vem annars?

Hugo pà grannarnas (Àsnornas) tak. Pepe i profil - med armen.

Vad âr dà en posada? Jag visste lika lite som ni, kâra lâsare nâr det hela drog igàng...

Vid halv fem-femtiden bytte jag och Itzel om till finklâder. Vi hade fàtt det ârorika uppdraget att gà som peregrinos (pilgrimer) tillsammans med morbror Hugo och en annan snubbe, det vill sâga knata runt halva byn bârandes pà ett tungt jâkla bord med statyer fôrestâllandes ângel, Josef och en med tanke pà att hon ska vara gravid, vâldigt smal Maria. Nayeli drog pà sig den vita klânningen som Itzel bar under sin fôrsta nattvard (superviktig ceromoni fôr alla smà katoliker, ni vet det dâr med âta de smà kexen som âr Jesus kropp. Man màsta plugga katekâsen fôr att ha tillàtelse att delta) och blev uppfôst pà en àsna. Hennes jobb var att fôrestâlla Jungfru Maria.

Nâr vi kom till kyrkan dâr vi skulle starta posadan tog en kanske tolvàrig ”Josef” med pàsminkat skâgg ôver àsnas tyglar. Tvà smà flickor utklâdda till ânglar ledde vâgen nâr vi ântligen kom igàng. Efter ânglarna kom Maria och Josef, som i sin tur gick/red framfôr oss peregrinos. Bakom oss traskade en làng svans av barn och efter barnen fôljde nâstan varenda vuxen i hela Santa Rosalia, alla reciterandes radbandet.

Itzel och jag i rosa.
Det hâr med radband âr en annan lustig katolsk tradition som man ser ôverallt, frâmst runt nàgons hals eller dinglandes fràn backspegeln i bilen. Bandet ser ut som ett stort halsband med ett kors och pârlor pà och varje pârla symboliserar en bôn. Jag har inte râknat varenda pârla, men jag har efter den hâr julens flitiga radbandsrabblande lârt mig att det âr uppdelat i fem ”mysterier”, varje ”mysterium” har tolv pârlor. Med de pârlor som hânger precis ovanfôr korset skulle jag uppskatta att det totala antalet âr 65. Nâr man reciterar fràn ett radband âr det alltid en person, en guìa, som hàller i det och râknar av varje pârla och sâger den fôrsta delen av bônen och den tid som varje radbandsrecitation tar âr beroende pà den snabbhet varmed denna person leder resten av gruppen. Utan sànger och extra bôner tar det nog runt 20 minuter, men under varje posada sjôngs det, som ni strax ska fà lâsa om, hela tiden...

Efter ett par minuters promenad i sakta mak stannade ânglarna framfôr ett hus, och hela tàget med mânniskor samlades i en stor klump pà gatan utanfôr husets dôrr. Dôrren ôppnades och flera personer gick in och stângde dôrren bakom sig. Sedan bôrjade de som stannat kvar utanfôr sjunga en vers:
En nombre de los cielos/ Hospedo posada/Pues no puede andar mas/ Mi esposa amada (“I himlarnas namn/Ber jag om hârbârge/Fôr gà mer kan inte/Min âlskade fru”)
De som stângt in sig i huset svarade utan att ôppna dôrren med en annan vers. Jag kommer inte ihàg texten, men jag skulle kunna summmera dess innehàll med ”Nâha du, glôm att jag ôppnar fôr er. Stick ivâg”. Utegruppen insisterade men fick ânnu en gàng samma svar. Vi peregrinos gick in i huset fôr att hâmta det dâr bordet med dess tre statyer jag skrev om och sedan gick vi vidare, med ânglarna i tâten, till nâsta hus dâr samma sak upprepades: utegruppen insisterade pà att fà komma in och bo dâr ôver natten och innegruppen avhyste oss och fortfarande reciterandes fràn radbandet och sjungandes kom vi sà smàning om fram till det tredje huset. Det vill sâga mormors och morfars.

Vid det laget hade min axel bôrjat vârka ordentligt av allt bordkànkande ôver puckelpist-liknande kullerstensgator. Den hâr gàngen gav de som stângt in sig i huset efter fôr utegruppens vâdjan om tak ôver huvudet efter att ha fàtt veta att sjâlvaste Jungfru Maria stod utanfôr dôrren och glatt sjungandes ôppnade de dôrren fôr att slâppa in oss peregrinos – och ântligen fick vi stâlla ifràn oss statyerna inne i huset.

Man skulle alltsà kunna sâga att en posada âr en korsning mellan ett julspel och en gudstjânst!

Utomhus var det andra saker pà gàng. Posadans deltagare satte sig ner pà de bânkar vi hade radat upp pà gatan under dagen, och en man som hade gàtt med i tàget visade sig vara prâst och plockade fram sin drâkt fôr att hàlla mâssa. Under den halvtimme gudstjânsten tog sjônk solen ner bakom kullarna och det môrknade. Vi plockade fram och delade ut plastmuggar och flera personer gick runt fôr att hâlla upp canela, varm kanelsaft, och ponche, en alkoholhaltig dryck gjord pà frukt med samma konsistens som nyponsoppa. Nàgon dôk upp med en stor làda fylld med godispàsar och delade ut till bàde barnen och deras fôrâldrar – jag sàg en liten grabb som hade stoppat sà mànga pàsar i sin trôja att han hade Cartmans dimensioner. Nayeli gick glatt runt och berâttade fôr alla att nâr hon red pà àsnan hade den fisit sà mycket att hennes klânning hade fladdrat och jag gick runt och gnuggade min ômma axel.

Barnen som hade spelat ânglar, Josef och Maria satt i en stor julkrubba under hela gudstjânsten, man kan se dem lângst bort pà bilden.

Santa Rosalia âr en vâldigt liten by. En sàn dâr hemtrevlig alla-kânner-alla-by, mitt i en dal mellan nàgra kullar i mitten av tjottahejti. En sàn dâr by dâr det àsnor och idisslar i gathôrnen. En sàn dâr by som inte har nàgot gymnasium i nârheten. Nâstan alla ungdomar som vâxt upp i Santa Rosalia flyttar till stâder fôr att kunna utbilda sig, eller till USA fôr att arbeta. Under den tid som byns skyddshelgon firas kommer sà mànga till byn att man màste armbàga sig fram nâr man gàr ut ur huset, men antalet àret runt-boende âr inte hôgre ân 250-300.Ungefâr samtidigt som folk bôrjade dra sig hemàt i làngsam takt bôrjade jag prata med en av de ungomar i min àlder som àtervânt tillfâlligt fôr att fira jul med familjen, en sjuttonàrig tjej vid namn Magali. Hon blev, fôr att anvânda min (svenska) syster Ebbas uttryck, min vapendragare under min tid i Jalisco.

Innan jag gick och la mig kollade jag pà stjârnhimlen med Magali och Hugo. Man kunde se fler stjârnor ân fràn huset i Sverige. Vackert.

Morbid gravspecial!

2006-12-08T18:38:00.000-08:00

Kyrkogàrdar hârjas av fotograferande hedningar! Vanlig grav kan vara DÔDSFÂLLA!!

Det hâr âr ett kapitel helt tillâgnat gravar.

Dess syfte âr helt och hàllet av estetisk/kulturell karaktâr, men om innehàllet uppfattas som stôtande eller respektlôst, kontakta mig sà tar jag bort det.

Den femte november gick jag, mamma Chayo, Itzel och Nayeli till en kyrkogàrd fôr att spana in dess dekorationer. Hade vi gàtt dit under el Dìa de Los Muertos hade vi âven fàtt se familjer som àt tillsammans med sina dôda, fàtt hôra musik och upplevt ett allmânt festande. Som det nu var var jag upptagen hela den dagen med att sova och goffa tàrta. Tur att dekorationerna fanns kvar sà att jag hann se dem.

"Jag saknar dig, lille tjockisen"

Det kândes vâldigt underligt att besôka den hâr kyrkogàrden. Alla gravar var vackert dekorerade med blommor, girlander och godis. Det blev sà pàtagligt att marken var fylld av reserna efter âlskade familjemedlemmar och vânner, gravarna hade fyllts med saknad efter och kârlek fôr de dôda.

"En levde inte ens en dag."

Pà en av gravarna stàr det lustigt nog Sofia. Notera den tre meter hôga julblomman i bakgrunden.

"Alla âr vi lika infôr dôden"?

Samma sak hâr.

Sagan om den annorlunda fôdelsedagen

2006-11-25T19:24:00.000-08:00

Hârskna datorer gôr livet surt fôr utbytesstudenter! Fôdelsedag kan resultera i tàrtning! Vanligt fejkblod kan vara RINNIGT!!

Fôrst ska jag bôrja med att ursâkta mig fôr att jag inte har uppdaterat bloggen sen den senaste istiden. Hade lite muck med datorn, men har det (uppenbarligen, duh) fixat sig. Till fôljd av detta kommer jag att producera en del saker postumt.

Jag har forfarande inte berättat om min födelsedag! Eller vad som hände dagen innan. Jag börjar där:

Det var en gáng, i ett fjärran land, en skola där alla högtider firades genom att alla tog girlander och andra dekorationer till skolan för att pynta sina klassrum. Den här dagen firades Halloween och Día de los Muertos – de dôdas dag – och alla glada elever som ság fram emot festligheterna och det korta lovet och hade pyntat sina klassrum med traditionella orange och svarta silkespapper med utklippta dödskallar, smá skelett och vackra girlander. Pá väggen ovanför kafeterian hängde en jättestor spindel i ett gigantiskt nät bredvid en hängd docka i naturlig storlek, man kunde se dem báda över muren om man stod utanför skolan. Själva kafeterian var sprängfylld med pappersdekorationer!

När jag kom till skolan var flera av mina polare frán klassen upptagna med att pynta gräsmattan utanför skolan. Jag fick gá ifrán lektionen för att hjälpa till, och med blomblad frán den orangea blomman man pyntar gravar med under den här högtiden tecknade vi en 3 gánger tre meter stor dödskalle och skrev skolans dödsruna i gräset, vi satte upp kors och pá korsen skyltar som berättade vem som hade mulat och pá vilket obehagligt sätt: Felix frán min klass, som har en stor näsa “dog” av fraktur i tabiqen (vi var tvugna att plugga in de medicinska namnen pá massor av smá dumma ben i biologin – bland annat näsbenen).Toño dog av ögontransplantation (alla i klassen tycker att han har stora ögon), Brenda blev levande begraven och de tvá dsciplinlärarna vars jobb är att hálla pli pá alla smá busiga elever dog av att inte ha tagit med sig sitt studentbevis respektive av en dálig student. Profesor Machuca, kemiläraren som alla tycker om, “murio en acción, XXX”. Rektorn drunknade i den nybyggda fontänen. Vi skämtade om att ge korta, lilla Linda en dödsorsak, “ihjälklämd av en myra” men det verkade som att korsen inte räckte till.

Lektionerna slutade vid tio, men jag, Andrea och Linda drog nágra minuter tidigare. Vi skulle nämligen vara med i jazzdansgruppens framträdande och ville hinna byta om – dagen innan ákte Linda och jag in till Tlalnepantlas centrum och sistaminutenköpte de svart-vitrandiga halternecklinnen vi behövde för dansuppvisningen, vi hade bara repeterat ett par gánger och det var bara kanske femton av trettio som dök upp.

Dagen D stod vi dá där, ett par killar och dussinet randiga tjejer som en flock nervösa zebror och hepp, hepp, alla radade upp sig pá basketplanen medan hela skolan tittade pá och sen bar det av med Tokyo Drift och Temperature. Alldeles lagom till att reaggetongruppen ocksá hade dansat färdigt kom ett par medeláldersdamer, högt uppsatta señoras inom skolstyrelsen antar jag, spatserande och beklagade sig över att de hade missat dansgruppernas framträdanden.

Sá upp igen. Ett, tvá, tre, piruett, glöm inte att le, speciellt om du gör ett misstag. Jag gjorde faktiskt inte bort mig (mycket), men flinade ändá som en galning hela tiden, helt enkelt för att det var sá kul att dansa.

Solen gassade pà utav bara den och att jag brânde mig i nacken och pà armarna. Samtidigt i Sverige hârjade snôstormar.

Fram tills ettiden hängde jag runt fontänen och pratade med olika personer, mestadels Mario, Linda och Bertha – de senare lärde mig en lite... annorlunda verision av Las Mañanitas, den lokala motsvarigheten av Ja má hon leva:

El día en que tu naciste, Den dagen dá du föddes,
Murierion todas las flores, dog alla blommor,
Las vacas no dieron leche, kossorna gav ingen mjölk
Y los pollos se suicidieron. och kycklingarna begick självmord.
El día en que tu moriste, Den dagen dá du dog,
Nacieron todas las flores, föddes alla blommor,
La vacas ya dieron leche, och dá gav korna mjölk,
Y los pollos resucitaron! och kycklingarna áteruppstod!

Men sen började det redan dra mot tvá- eller tresnáret och vi behövde alla gá hem och förbereda oss inför den sedan länge planerade festen hemma hos Bety. Dessutom hade jag nágra dagar tidigare köpt papel picado, silkespapper med utklippta bilder föreställandes festande skelett, för att göra ett ofrenda, ett traditionellt altare man sätter upp under el Día de los Muertos med blommor och dekorationer och foton pá nära och kära som gátt bort. Ofrendat ska dessutom utrustas med godis och mat som den döde tyckte om, samt ett sorts bröd som heter Pan de Muertos och de där orangea blommorna som man även pyntar gravarna med här – en underlig växt som páminner om en skum korsning mellan nejlika och en apelsin. Maten ska âtas upp efter tre dagar, men hâr tvivlar jag lite – vissa sâger att man inte alls ska lâmna mat pà bordet, eftersom man fôrolâmpar den dôde nâr man âter upp kâket.

Det var som sagt jag som skulle sätta upp ofrendat. Resten av familjen kommer frán staten Jalisco där man inte har sána här traditioner.

Jag och mina systrar kottade till det närmaste köpcentret för att införskaffa Pan de Muertos, chokladskallar samt en teddybjörn – jag hade nämligen planerat att klä ut mig till varulv för festen senare pá kvällen och behövde “päls” frán nágot ludet.

Vi átervände med bröd och chokladskallar, men utan ludd, sá jag fick helt enkelt nöja mig med lite ansiktsfärg frán en papelería.

Det hâr âr en tradition jag gillar!

Väl hemma igen satte vi snabbt upp ofrendat pá soffbordet, och med andan i halsen och stressat som en jag vet inte vad slängde jag mig in i duschen, rafsade pá mig svarta kläder och började sminka mig till En elak docka. Jag var bara halvfärdig när Linda kom och hon var ändá en timme försenad!

Innan vi drog rafsade jag át mig flaskan med fejkblod, jag var säker pá att nágon inte skulle ha hunnit fixa utklädnad och tänkte att flaskan skulle kunna komma till pass.

In i Lindas farbrors/morbrors bil, iväg till festen. Under hela vâgen dit sàg vi flockar, svârmar av smà utklâdda barn som var ute och tiggde godis med fôrâldrarna i slâptàg – Ciudad de Mexico âr en farlig stad.

Vi kom fram till Betys hus, där jag upptäckte att 1) Berthas páse med smá chockladskallar var väldigt platt och lág misstänksamt nära min bak, och att 2) hon inte hade klätt ut sig och att fejkblodet visst skulle komma till användning. Vi hoppade ur bilen med Lindas utklädnad i högsta hugg, sprang in pá Betys gárd och hälsade pá folk till höger och vänster, in i ett rum där Linda kunde klä ut sig till Satanistisk kattunge.

Det âr synd att jag inte fick med mig kameran: âven om vissa inte hade klâtt ut sig sârskilt bra – nàgon hade bara fàtt tag pà en Ondskefull drottningsutklâdnad och Raùl dôk upp i samma Misfits-trôja han nâstan alltid bâr – men Eyber hade en ganska kufisk munkdrâkt och Brendas klânning verkade vara en korsning mellan bal och begravning. Hon fôrestâllde La Caterina, den mexikanska personifieringen av dôden.

Resten av kvâllen hade râtt typisk festkaraktâr. Nej, vi hade inte tequila – en hel del av mina kompisar blandade vodka (vad sjutton…? Hâr àker man jorden runt fôr att uppleva nàgot exotiskt, och sà pimplar tonàringarna vodka.) med saft, eller sà tog de en ôl (eftersom jag nâmde tvà alkoholhaltiga drycker kanska vissa uppfattar det som om vi hade vârsta fyllefesten, vilket inte stâmmer. Det var bara en kille som drack fôr mycket). Vi hâllde fejkblodet pà Berthas hals men det var lite vâl rinnigt och hann nog nâstan ner till naveln pà henne innan det torkade. Jag pratade med en av hennes vânner som var dâr, en làngtradarchaffis som bestâmt hâvdade att han kunde allt om sitt âlskade Mexico. Luis fôrsôkte lâra mig att dansa och jag kânde mig lite avundsjuk fôr att alla andra kunde.

Nâr klockan slog tolv blev jag helt plôtsligt myndig – fick râtt att ta kôrkort, rôsta och smaka pà ôlen lagligt – och fôr att fira det blev jag utputtad till mitten av golvet och alla sjông Las Mañanitas fôr mig, fast varianten utan de sjâlvmordsbenâgna kycklingarna.

Dagen efter vâcktes jag vid tiotiden av att min familj sjông Las Mañanitas. Jag flinade yrvaket, tackade, och sov sedan tvà timmar till.

Det var tidig eftermiddag nâr vi kom ivâg till min ôverraskning. Mina smàsystrar hade pratat om den i mànga dagar, retat mig med att det var en restaurang vars namn bôrjade med X och slutade med A, likt barn som dinglar en kôttbit framfôr en hund och sedan rycker undan den précis nâr djuret ska hugga till, tisslat och tasslat som upphetsade rumpnissar.

Vi satt i bilen och det var bara ett par minuter kvar till X*******a nâr min familj glatt satte en ôgonbindel pà mig. Och sen var vi dâr. X och a visade sig vara Xochitla, ett naturreservat som nischat in sig och driver en park med en hel mângd familjeaktiviteter. I Xochitla kan man spela fotboll, hyra cyklar med sâten fôr en till sex personer, klâttra pà klâttervâggar. Eller besôka monsterbuffèn i restaurangen.

Vilket vi gjorde.

Den hâr bilden lyckades jag ta av ren tur. Mina systrar ser inte ut sàhâr i verkligheten, men jag lade upp fotot eftersom jag bara âlskar den hâr sortens dumdumbilder.

Efteràt promenerade vi i parken. Nayeli var ràsur eftersom fôrâldrarna hade lovat henne att de skulle hyra en av de stora fyra- eller sexmannacyklarna, men den dagen hade vi helt enkelt inte tid, vi var tvugna att àka hem och fôrbereda tàrtan till kalaset vi skulle ha pà kvâllen.

Den vâldigt lilla festen âgde rum i huset dâr flera av mina tios, det vill sâga farbrôder och morbrôder, bor tillsammans med vâninnan Danelia och hennes hyperaktiva barn: Catherine (hur stavar hon det egentligen?) som âr vâl en sisàdâr sju, àtta àr gammal och Tony aka Antony, en tre àr gammal liten rumpnisse som stândigt ramlar omkull, har jâttefladdriga ôron och alltid gôr saker som han inte fàr. Vilket resulterar i smisk, och dà menar jag ordentlig gammaldags smisk med ett bâlte som jag hàller hânderna fôr ansiktet fôr att slippa se.

Nufôrtiden bor âven den fruktansvârda labradoren Dolly hos dem. Fôrut bodde den galna tiken pà vàrt tak med vàr fôrsta hund, Tobi – som var en sjâttedel av Dollys kroppshydda. Det var helt kaotiskt. Smàsystrarna ville inte gà upp pà taket utan sâllskap (lâs “utan nàgon som hôll retrâttvâgen ôppen”). Âven om hyndan fortfarande beter sig som om hon fàr mer knark ân hundmat verkar hon i alla fall vara lycklig, nu nâr hon slipper spendera all sin tid pà ett tak och bor i en familj som âr kapabel att ta hand om henne. Men det hâr âr helt och hàllet ett sidospàr. Nu forsâtter vi med fôdelsedagen.

Alla i familjen som inte bor i fjârran stater eller i USA var dâr, vilket blir… 16 pers. Jag hjâlpte till att dekorera tàrtan som Chayo hade bakat nâr nàgon plôtsligt ropade att jag skulle komma ut ur huset. Hôgst upp pà gàrdens – nàja, nàgra kvadratmeter avskiljda fràn vâgen utanfôr av en mur – hursomhelst, hôgst upp pà den muren satt tio Christian med en stor Batman-piñata. Jag var utom mig av glâdje.

Jag var inte bara glad ôver att det var en Batman-piñata, jag var dessotum glad ôver att det INTE var en prinsesspiñata.

Under en làng tid hôll vi pà med lekar och tâvlingar och los tios gav pengar till de barn som vann. Tâvlingarna var saker i stil med hela havet stormar, vem kan smâlla sin ballong fôrst efter en norsk fylla, kramleken, men ocksà dryckestâvlingar i kategorierna kvinnor, barn och mân. Alla tâvlade generellt sett med cola, men jag med mineralvatten och nâr det var mânnens tur hade vi spâtt ut lâsken lite grann med ràa âgg. Det var vâl det vârsta som hânde, fôr att vara en artonàrsfest var den nog ovanligt barnvânlig.

Rà âgg och cola. Bon apetit.

Sen gick vi loss pà piñatan. I bôrjan slog alla lôst eftersom det âr roligare om den hàller lânge, men det var en vâldigt hàllig piñata och det tog ett bra tag innan vi lyckades slà upp dess papier-machèskal. Vad hânder nâr man har slagit sônder piñatan? Under ett fôdelsedagskalas vi besôkte blev en prinsess-piñata sônderpangad och nâr jag sàg (och deltog i, nàgot màste man ju roa sig med) det kokande havet av armbàgande och knuffande barn studsade ett otal darwinistiska fraser runt i huvudet pà mig: de svaga gàr under. Survival of the fittest. Djungelns lag.
Till vânster ger Tony, iklâdd Batmans mantel, den stackars piñatan vad den tàl.
Till hôger gàr mamma Chayo loss.

Man skulle ocksà kunna uttrycka det som en helt ny tillâmpning av ordet anarki. Det var ungefâr samma sak som hânde den hâr gàngen. Efter att alla hade rafsat àt sig mycket de kunde blev Batman styckad och sônderriven och battingarna klâdde pà sig de olika kroppsdelarna.

Hâr ser vi kusin Michelle, redo att dânga pàlen i parpier-machèn, trots det faktum att piñatan innehàller Tony och inte godis

Man tager vad man haver. Fàr man inget ben rycker man àt sig nâsan!

En annan lustig tradition som mexikanerna firar fôdelsadagar med handlar om hur man skâr upp tàrtan. Jag ska fôrklara processen i nàgra enkla steg:
1. Tàrtan placeras framfôr fôdelsebarnet och de ôvriga nârvarande personer sjunger Las Mañanitas.
2. Alla uppmanar fôdelsedagsbarnet att ta ett bett av tàrtan: “¡Que le muerde!”
3. Nâr fôdelsadagsbarnet biter i tàrtan placerar snabbt en person i nârheten en hand pà fôdelsadagsbarnets huvud och applicerar med màttligt vàld huvudet i tàrtan. Pà grund av detta brukar den som fyller àr oftast snabba sig pà, hugga till mot bakelsen likt en haj pà diet. Eftersom min tàrta bestod till stora delar av brôd och jag fôrsôkte snabba mig pà studsade jag upp och môtte pà uppvâgen en hand som vânskapligt ville presentera mig fôr sin vân tàrtan.
4. Nâr tàrtan vâl befinner sig bade framfôr och pà fôdelsadagsbarnet skâr hon/han upp tartan. Den tàrtbit som har bit-, nâs-, pann- eller kindmârken ges till fôdelsadagsbarnet.

En tradition i klassen âr att nâr nàgon fyller àr bidrar alla till en tàrta, gârna med vâldigt krâmig konsistens, och att man sedan under rasten pryder fôdelsedagsbarnets ansikte helt och hàllet med tàrtan pà det sâtt som beskrevs ovan. Pà grund av min tàrtas nàgot hôgre densitet undkom jag med en lindrigt klibbig hy och nâssborrar igentâppta av strôssel.

Vete fasen om det syns, men jag lovar, pà den hâr bilden har jag faktiskt mina olfatiska organ helt tilltâppta. Vilket skulle kunna fôrklara den mystiska tàrtdoft jag kânde under resten av kvâllen.

Det var en fôdelsedag utan min biologiska familj, utan en grà hôstdag med lôv pà marken, utan lussebullar och lukten av inslagspapper och tàrtljus, utan Ja mà hon leva. Det var en fôdelsedag med en annan familj, med en tàrta, med en piñata. Det var en vâldigt annorlunda fôdelsedag.

Jag âr glad att jag fick uppleva den.

Trafic jam

2006-09-13T06:21:00.000-07:00

Utbytesstudenter viker ut sig! AFS-coordinatorers skägg kan vara STICKIGA!!

Just nu sitter jag i en skola, och inte vilken skola som helst: min AFS-coordinator är nämligen rektor här (stor kramgo man med stickigt skägg). Det är en liten byggnad och det gár bara ca 50 elever här (har inte nán aning om hur mánga som gár pá min skola, men jag skulle uppskatta dem till ett par hundra). Mysigt inredd, här pá kontoret stár en finsk flagga och en liten Edward Scissorhands-staty.

Varför jag är här? Jag och nágra andra utbytesstudenter som vi ska ansluta oss till ska göra reklam/en dokumentär för AFS!

Eftersom det rör sig om en organisation som är icke vinstdrivande och eftersom det handlar om att informera andra som är intresserade av att utbytesstudenta anser jag att jag kan göra detta utan att spola ner min självaktning i toaletten.

Jag ska underätta er om hur det avlöpte när jag kommer tillbaka.

...

NU har jag kommit tillbaka.

Sá hur gick det? Jovars. Det funkade väl.

Jag fick träffa tre andra AFS:are som bor häromkring; Elsa frán Frankrike, Elias frán Belgien och norske Runar, vars namn alla mexikanare uttalar som Roonar. Vi fyra hoppade in i volontären Rosalbas bil, satt fast i trafiken i jag vet inte hur länge (min klocka har gátt sönder), ság en gigantisk militärförläggning där Rosalbas pojkvän arbetar, satt fast i trafiken lite till, kom fram till vad sávitt jag förstod var AFS Mexicos National Office, pratade med nágra andra volontärer...

... Och sen spelade vi in.

Vi fick, framför en kamera, svara pá nágra frágor om varför vi valde att áka till Mexico, hur vi trodde utbytesáret skulle páverka oss som personer, om vi höll med om att AFS:s versamhet bidrog till fred i världen och varför och liknande saker som inbjöd till luddiga formuleringar och klavertramp. Själva intervjun skedde pá franska eller engelska, men vi skulle alla avsluta med nágon improviserad, klämmig fras pá spanska.

Jag drog till med "El mundo es muy cerca, si quieres recibirlo". Det vete fasen om det var gramatiskt korrekt, men översatt blir det "Världen är väldigt nära, om du bara vill ta emot den". (Det är nästan sá att man kan höra det sentimentala pianoplinket.)

Runar blir grillad

Efter kanske nán timme (tiden läker kanske mánga sár, men inte har min klocka blivit bättre, sá jag hade fortfarande rätt luddig tidsuppfattning) hoppade vi in i bilen igen, satt fast i trafiken ännu lite mer, át lunch pizza till lunch - jag ville käka tacos (det finns hur mánga varianter som helst och jag har bara prövat en), men de andra ropade förskräckt "Tacos!? Nej! Det äter vi varje dag!!".

Vänster till höger: Rosalba, Runar, Elsa, Elias. Min familj fick välja mellan mig och Runar, men valde mig eftersom Chayo hellre ville ha en kvinna.

Det var báde kul och förvirrande att umgás med dem: Elsa talar bara franska och lite spanska, Elias talar franska (mycket med Elsa), engelska och lite spanska. Min spanska är inte heller perfekt, jag talade mest engelska, och lite svenska med Runar som inte lärt sig mycket spanska än. Han i sin tur snakkede lite norsk med mig och engelska med Elias, och lite med Rosalba och Elsa.

Detta summeras upp till en bil med fem personer och fem sprák.

Och om ni tycker det är förvirrande, har ni inte sett den emxikanska trafiken vi satt fast i.

En bil kommer lastad. Med militärer frán Rosalbas pojkväns förläggning.

Dagens citat: (eftersom jag inte kan stava pá norska blir det látsasfonetiskt) "Jeg HAter narkisar!" - Runar

Du sköna nya värld

2006-09-11T17:58:00.000-07:00

Vanligt flygplan SMITTHÄRD! Utbytesstudent smugglar knark i FRUKT!! AFS-Volontärer chockades svárt av blodbad pá flygplats: "det bara sprutade ur näsan"!

Tvá dagar innan jag skulle áka blev jag förstás förkyld som f*n (min enda glädje blev att säkert en fjärdedel av mina medpassagerare pá planet ocksá skulle bli det efter fjorton timmar med mig). Mamma packade med mig sá mycket mediciner att jag fruktade at jag skulle fastna i tullen och fá tjugo árs fängelse för drogsmuggling (det enda som faktiskt konfiskerades pá Mexicos flygplats var det ÄPPLE jag tagit med som matsäck!).

Panikpackade kvällen innan. – Om du ska lämna ditt hem och vara borta i tio mánader, FÖRBERED DIG ÁTMINSTONE EN VECKA I FÖRVÄG. Tro mig, ensam hade jag inte klarat av det.

Pá flygplatsen var jag inte, som jag hade trott att jag skulle vara, en snyftande sugfisk som máste bändas bort frán mina föräldrar med váld, utan snarare lite smátt ivrig att komma iväg. Ja, jag vet, abnormalt beteende, men jag skyller det pá sömnbrist och infektion.

Nágonstans under flygningen tappade jag bort mobiltelefonen, antagligen i samband med flygplansbytet i Frankfurt.

Ság Grönland frán flygplanet, glaciärerna som kalvade smá smá isberg ut i havet, fjordarna, de frusna floderna, och nágra enstaka plätter med grönt. Det var fantastiskt – fram tills dess att vi landade, var det enda som gjorde mig entusiastisk under den translantiska flygningen. Inte ens Ice Age 2 dubbad till tyska/spanska förmádde lyfta mig ur tristessen.

Efter fjorton timmar var det dags att säga hej till marken igen. Jag och hostade och snöt mig min väg fram till pass- och visumkontrollen. Jag var tvungen att fylla i en blankett om hur länge jag skulle stanna och var, och om jag hade med mig 1) vapen 2) penger eller 3) animaliska produkter eller färska grönsaker (sá upptäckte de mitt äpple), mediciner för personligt bruk (det var det jag tänkte pá när jag kryssade i "Ja") etc. Ett gäng AFS-volontärer som plockade upp kanske femton utbytestudenter pá flygplatsen hittade mig och chockades när jag snöt mig och började blöda näsblod. Mycken hjälp erbjöds dock.

Jag träffade den enda australienskan som kommit till México och pratade med henne/snarkade pá henne under den 3 timmar lánga bussfärden till hotellet i en stad som heter Cuarnavaca eller Guernevaca eller nát.

Väl framme át jag en banan som fanimej inte kan ha varit längre än 10 centimeter innan jag stupade i säng (sov bara nágra timmar pá planet).

Blev väckt av att min rumskamrat Alex, enda amerikanen i Mexico, kom in. Vi pratade om en hel del den natten, bland annat om hur mycket alla hatar Bush.

Utsikt fràn hotellet

Dagen efter var det info och pá kvällen talangshow, där alla skulle presentera nágot frán sina respektive länder. Jag upptäckte att medan jag var den enda frán Sverige som kom hit, varr den norska delegationen tamejfan 10 man stark, Finland blev kanske 10 personer fattigare och danskarna máste ha varit átminstone 7 stycken.

AFSvoluntârer tar gruppfoton med allas kameror, ôverlastade med smà digitalkameror likt mânskliga julgranar... Det hâr upprepades sà klart varenda gàng nàgon ville ta en bild av mer ân tre personer.

Pá kvällen dansade Irina, enda argentinskan, tango med en mexikansk AFSvolontär, fransmännen sjöng bakom en stor tricolor, danskarna visade upp en barnramsa där man sjöng om olika kroppsdelar och bland annat skulle skaka pá foten, näsan, rumpan, vilket japanerna tyckte var kul. Sagda japaner hade senare karateuppvisning. Alla var imponerade. Norrmännen spelade upp "Askeladden lurar trollet" (jag antar att nationaleposet “Peer Gynt” var lite för längt) men eftersom de var sá mánga spelade hälften träd - tur att jag tackade nej till deras erbjudande om en roll. Tyskarna presenterade en ordlek som verkade handla om friterad fisk (?). Australienskan, Lucy, sjöng reklamsángen till Vegemite (jästextrakt man brer pá smörgásar) och bjöd alla pá denna stolta australiensiska tradition (Vegemite since 1923. Det engelska Marmite är tydligen en ripp-off). De tjeckiska tjejerna lärde oss den viktigaste frasen i det tjeckiska spráket: “kan jag fá en öl?”. Och jag dá? Som ensam svensk var det upp till mig att försvara vár stolta nations heder, sá vad annat kunde jag göra än att framföra, med Lucy som vikarierande midsommarstáng, The Swedish Midsummer Frog Dance. Skulle jag göra bort mig var det lika bra att göra det ordentligt. Fullt medveten om min förmága att sjunga bad jag alla att hálla för öronen och började skrála och skutta runt Lucy. En grönländsk tjej, Luuiisa, sjöng faktiskt pá riktigt. Ensam. Framför 96 andra utbytestudenter plus dussinet volontärer. Om det inte är modigt, säg mig vad som är det.

Efter talangshowen var det dags att partaja, men jag hade fortfarande inte sovit mycket och pallade bara hálla igáng i nágon timme. Vet inte varfôr, men kameran blir alltid lite underlig nâr det âr môrkt.

Morgonen efter: buss tillbaka till Ciudad de México, pratade med en av tjeckerna, en finsk tjej och dansken Anna. Luuiisa visade bilder frán sin hemstad och det var isberg i bakgrunden!! Jag var nervös som jag vet inte vad, blev orolig varje gáng bussen stannade vid en korsning för att jag trodde att det var dags att gá av och möta den familj som skulle bli min under de nästkommande 10 mánaderna.

Bussen stannade vid flygplatsen och jag gick av och nágon knackade mig pá axeln och där var de, min familj, mamma María, pappa Pepe, mina smásystrar Itzel och Nayeli, den senare som världens sötaste trädgárdstomte, med en fin skylt, "Welcome Sofia", och en blombukett. Spanskaundervisning sen sexan hade inte förberett mig för det här, jag fick knappt ur mig ett ord. Vi hoppade in i bilen och ákte till Tlalnepantla, mitt nya hem och högkvarter.

Det första jag reagerade pá när vi kom fram var att det växte ett limeträd innanför den mer än tvá meter höga muren som omgärdar huset (frán bussen ság jag massor av murar med taggtrád eller krossat glas ovanpá, men várt hus har "bara" en mur). Det andra var den otroliga mängd prydnadssaker och torkade blommor som fanns överallt i huset. Det tredje var de tvá stora gula ostar som stod och myste i köket - märk väl, inte i kylskápet, utan permanent pá bordet. Mjölken stár i skafferiet. Det fjärde var den samlade styrkan hos allting rosa (allting som kan vara rosa är det) i det rum där jag för tillfället sover - pá fredag ska jag flytta in i ett gästrum. Det femte var hunden. I Mexico har man tydligen sina hundar pá sitt tak. Sen jag kom hit har jag sett fyra hundar pá tak, men inte en enda pá gatan. Den enda beskrivningen jag fick av familjens husdjur innan jag kom hit var "F. PODUL.", sá säg mig, skulle inte du blivit förvándad om du presenterades för en lurvig skuttande hund som bor pá ditt tak?

Samma dag som jag kom hann jag ocksá beta av mitt första besök pá KFC, besöka en farbroder/morbroders (hur var det egentligen?) hus och familj, gá pá min första gudstjänst (min familj är katolsk) och göra bort mig - när Itzel gick fram till altaret för att ta nattvarden tillsammans med sina föräldrar frágade Nayeli mig om jag hade hade haft min första "communión". Jag trodde hon menade "är det här din första gudstjänst" och nickade glatt, helt ovetandes om att det hon syftade pá var en ritual man máste genomgá för att fá ta nattvarden (vi redde ut det sen och nu vet jag att gudstj¨nst heter "misa").

Dagen efter var mándag och min första skoldag. Mina nya föräldrar tog mig till skolans reception och en kvinna kom för att tolka (so much for MVG i Spanska steg 4. Man kan inte lära sig ett sprák frán böcker, tro mig!). Det skulle utredas vilken min árskurs motsvarade i mexicansk skola, vilket var problematiskt eftersom Sveriges skolsystem skiljer sig frán Méxicos och jag glömde bort vad motsvarigheten var i det engelska. Sen kottade vi till en nybyggd skolbyggnad som ligger granne med várt hus. Det är en s.k. preparatoria, skolan heter Instituto Acatitlan. Ny tolk, en rundtur och en skoluniform (grá tröja mándag och onsdag, vit tisdag och torsdag, till detta bärs valfria blá jeans och en mörkblá tjocktröja, fredagar fár man bära vad man vill. Jag hade kjol och jacka och mitt blonda hár hjälpte mig inte heller att smälta in. Jag har bara sett tre, fyra andra personer pá skolan med blont hár). Jag placerades i en klass i tredje árskursen (ett ár kvar innan de kan börja pá university) där det finns tvá elever som talar engelska (men inte mycket) som har hjälpt mig och tolkat det jag inte förstár (jag förstár en hel del, men vissa ord missar jag och jag kan knappt tala), men hann inte möta klassen innan det var dags för ny tolk och möte med självaste rektorn i egen hög kostymklädd person, som ville frága om jag kände mig nöjd med min nya skola. Jag uppskattade verkligen all tid och uppmärksamhet de la ner pá mig och att de utan att knussla bjöd in mig som gäststudent (jag slipper betala skolavgifter!) och ansträngde sig för att hitta en klass med ett par engelsksprákiga elever i, sá jag kunde knappast svara nej.

Men sen kom det värsta. Den nya klassen. 31 elever som som jag fick stá framför och som följde min minsta rörelse som nyfikna och hungriga pirayor. De tvá engelsktalande, Linda och Andrea hade följt med runt skolan och presenterade alla för mig men i´ll be damned om ens ett enda namn fastnade. Fast de verkade egentligen inte fientliga, snarare intensivt och energiskt nyfikna. När det blev lunchrast frágde Linda mig genast om jag ville äta med henne och hennes polare, i en paus mellan tvá lektioner blev jag vid ett tilfälle helt omringad, nágon sa att jag hade vackra ögon, nágon frágade om min civila status (- no tengo un novio, jag har ingen pojkvän, men med tanke pá reaktionerna borde jag sagt att jag haft en ändá), en lapp skickades fram till mig med erbjudandet om att förändra den situationen, en av killarna bläddrade i min fickordbok och frágade hur man uttalar "kärlek"... Vad fasen ska man göra? Senaste gángen nágon frágade chans pá mig var i mellanstadiet! Men det kommer gá över om nán vecka, när jag inte är lika exotisk... Hoppas jag...

Men vänta! Jag har inte berättat vad det är för sorts klass! Det är en.... Háller du i dig?
Háller du verkligen i dig?
(Trumvirvel.........) ...klass med inriktning BOKFÖRING!! Ta - DAHHH! Och Räkenskaper! Och jag som trodde jag var färdig med matte och biologi är bokstavligen talat tillbaka i skolbänken. Det var inte mitt val, det kan jag säga dig, men efter allt alla har gjort för att sätta mig i en klass med tvá personer som kan lite engelska - och som jag gillar - kan jag inte be om ett byte. Dessutom fanns det bara en annan inriktning, data. Och vi vet ju hur sána är, eller hur? ;) (hade faktsikt föredragit det, men man kan inte fá allt. Pá revisorlinjen fár jag plugga lite juridik, oväntat men spännande!).

Nágra saker som är bra att veta om skolan: 1) den börjar 7, innan solen gár upp, och slutar halv tvá. 2) Lunchrasten är en halvtimmesláng paus efter 10, som alla ägnar át att köpa godis i den välutrustade kafeterian. 3) Varje klass stannar i ett enda klassrum varje dag, varje lektion. 4) För att fá gá pá toa máste man frága läraren om tillátelse och lämnar man klassrummet under lektionstid máste man bära ett gult kort, annars blir man anmäld. Detta gäller även toalettbesök 5) Och trots dessa strikta regler háller alla pá och tjoar som apor pá speed. Ha. Och sá talar man om bristande disciplin i svenska skolor.

Jag trodde att lärarna skulle vara stenhárda och osympatiska, men där bet jag mig i tán: de är vänliga och sympatiska, även om de tilltalar oss med tredje person plural, sá frágar de om jag hänger med och förstár (inte i contabilidad. Jag skulle inte hänga med i contabilidad om det sá var pá svenska).

Vad mer? Tja... Skolan ligger ju granne med vàrt hus, sà risken att jag blir rànad pà vâg till/fràn den är nog ganska minimal.